Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
familjelifvct. Nu har demokratien brutit in till
ocli med i hushållet. Fader och son äro
stundom tvenne statsmakter, som motsäga
hvarandra; eller också går hvardera sin väg,
obekymrad om den andra. Hvad skall skoltukten
uträtta, när hemtukten, som borde vara hennes
stod och medarbeterska, saknas? Kan skolan
bryta rakt hvad som växt krokigt från vaggan?
— Det är naturligt, att föräldrar älska sina barn;
och någon partiskhet i bedömmande af deras
anlag är ursäktlig. Men, ju mera tiden är
egenkär och afgudar sig sjelf, ju mera afgudar den
äfven sina barn; och härigenom blir
föräldrarnas partiskhet för barnen både ömklig och löjlig.
Visar gossen tecken till allmänt
menniskoför-stånd, så anses han genast som ett geni. Ar
han yr, käck, påflugen, så kommer detta af
snillets inneburna liflighet. Är han trög,
sömnig, dufven, så kallas detta för beskedlighet
och ett stadgadt väsen. Lipar han, forklemmad
och bortskämd som han är, vid den minsta
motgång, så är detta ett tecken till känslighet och ett
Jättrördt och godt hjerta. Det goda eller
drägliga stegras till förträfflighet, det tvetydiga eller
rent af förkastliga blir barnslighet,
obetänksamhet, förlåtlig, ja älskvärd svaghet. En ständig
hvperbol, eller en ständig euphemismus äro de
rådande figurerna, när föräldrar tala om sina
barn. Ingenting tros så lätt och gerna som
andras goda tankar om oss sjelfva. Hvårföre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
