Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om förhållandet är sådant utom skolan,
huru är det möjligt, att detta icke skulle
inverka på bildsamma och brännbara sinnen,
helst i en ålder, då retelsen är starkast, och
efterdömet är så mycket mera än läran? Hvad
takt och allvar ännu, som en tradition från
bättre tider, kunna finnas i skolan, huru skulle
de kunna bestå mot det dagliga umgängeslifvets
smitta? Hvad hjelper det, att läraren söker
nära det unga sinnet med forntidens merg,
när tonen för dagen dessemellan alltjemt går
omkring och bjuder på idel slisk och sötsaker,
som förderfva själens matsmältning, slappa
viljans senoi’, och bränna bort sinnets spänstighet?
Jag har redan nämnt, att man gör stora anspråk
på skolan, för ungdomens uppfostran, och vill
hvälfva på skolau allena hela ansvaret derför.
Men jag har äfven sagt, att hvarje tid
uppfostrar, mer än den egentlige läraren med sina
bestämda lärostunder. Och är han dessutom
icke sjelf en son af sin tid, ehuru i många
af-seenden en styfson? De unga, som anförtros
honom, äro icke de likaledes dagens barn, med
dess vådeldsmärke på pannan? Med ett ord, med
det tänke- och lefnads-sätt, som nu går genom
verlden, kan knappast någon skola uppfylla sitt
ändamål, när man betraktar henne som en
uppfostringsanstalt.
Det är ingalunda min mening, att hvad
jag här anfört skulle vara något särskilt för vår
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
