Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen, en föcld sällskapsman, roar sig med en
sprittande liflighet, en lätthet, ett behag, som
liörer till nationallynnet, det älskvärdaste, om
också det frivolaste, i vår verldsdel. Men
Tysken, Dansken, Svensken äro tröga och
tungrodda, äfven då de lägga an på att roa sig,
ocli deras lustighet påminner alltid, mer eller
mindre, om—björndansen. Ingenting är
ömkligare, ja löjligare, än en tungsinnt rolighet, ett
misslyckadt försök att vara älskvärd. •—
Emed-lertid gör man så godt man kan,-och det finnes
intet umgänge i hufvudstaden, som man ej
sätter en ära i att eftergöra äfven i den
obetydligaste stad, efter råd och lägenhet.
Sålunda har man öfverallt i landsorterna, liksom i
Stockholm, haler, soireer, lefvande taflor ocli
döda, samt spektakler. I sistnämnda afseende
är det endast beklagligt, att spektaklerna ännu
på de flesta ställen äro husvilla, befinna sig på
vandrande fot, icke på stående, och den
skå-delystna mängden måste församlas, liksom hö*
i ladone. Beklagligt är det i synnerhet, att
vi ännu alltjemt måste sakna den vidtberömda
apan, skådespelets triumf, som länge förtjust
hufvudstadens allmänhet. Men vi höra hoppas
det hästa. Hon kan ej vara så obarmhertig,
att hon ej också en gång gör sin rund omkring
i landsorterna. Åtminstone har hon redan som
förhud skickat oss mera än en af sina tvåbenta
representanter från Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
