Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råer, hvilka, som bekant är, ha ljus och frihet
till sitt näringsfång, och vanligtvis, genom den
indrägtiga rörelsen, kunna betala de tjenster,
som göras dem, helst publiken sjelf i sista
instansen ingenting betalar så dyrt och frikostigt,
som tadelsjukan, skadeglädjen och sqvallret för
dagen. Dagbladen ha härigenom alltid ett öra
i embetsverken, och mången, som kände det
verkliga förhållandet, har försäkrat mig, att
det egentligen var ur embetsverken, helst bland
extraordinarierna, som rabulismen rekryterade.
Till detta näringsfång, utan tvifvel det
föraktligaste i samhället, drifver dem, utom nöden
och näringslösheten, äfven väl den hos
ungdomen vanliga lusten att frondera och anse sig
klokare än andra, samt det lockande, som,
helst för unga sinnen, ligger deruti att bli
ansedd för sjelfständig och frisinnad, och sålunda
ha sin förgängliga odödlighet för bästa möjliga
köp. På detta sätt uppväxer, midt i
embets-verkens sköte, en samling af unga män, bildade
mindre vid läroverken och akademierna än i
publicismens vexelskola, håglösa och odugliga
för statens värf, men högt erfarna i att
nedsätta och tadla den styrelse, de svurit att
understödja och upprätthålla. När clesse, med åren,
en gång inträd t på de högre platserna, då
svalnar väl frihetsnitet, och de bibehålla föga
något annat deraf än ytligheten och odugligheten ,
den de släpa med sig genom lifvet, liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
