Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sa län ge ännu den så kallade oppositionen
rimligtvis kunde anses som ett bevis på
sjelfstän-dighet och oberoende, kunde det betraktas som
ära och mannamod att bekänna sig dertill, och
beifra maktens missbruk. Nu deremot har
makten flyttat på helt andra händer, styrelsen
ligger under i opinionen, och att vilja slå sig till
riddare derpå och instämma i det allmänna
folkskrålet, är föga annat än feghjertad nedrighet.
Victrix caussa Diis placuit, sed victa Catoni:
Gudarne valde den segrande sak, den besegrade — Cato.
Ett särskilt rön är det likväl, att intet enda
af landets berömda namn i sanning eller dikt,
i vettenskap eller konst, hittills instämt i det
allmänna oväsendet. Tvärtom bo på deras
läppar endast harmens och förtrytelsens ord, och
det bittra åtlöjet öfver all den nu grasserande
förvändheten. Det är endast litteraturens
kryp-och skrid-fän, de eviga anonymerna i tankens
eller snillets verld, som hittills fört den
moderna frihetens talan. Denna frihet bär ock
synbarligen den plattaste trivialitets uniform,
den framträder öfverallt i hvardaglighetens
smutsigaste släpmundering. Dess förfäktare tystna
dock icke, så länge det ännu lönar sig att skrika,
ty det är deras näringsfång, som icke
nedlägges, så länge det godt betalar sig. Ty
allmänheten betalar sjelf sin förvillelse, och
prenumererar villigt på sin demoralisation årligen.
Det är den allmänhet, som annars, med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
