Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tar-skolan är propedeutik till allmän bildning.
Men hvad som är allmän och tillräcklig bildning
för ett tidehvarf är det icke för ett annat.
Denna beror alltså icke blott af menniskans
allmänna natur, som visserligen blir
oförändrad, utan äfven, och väsendtligen, af statens
och tidens fordringar, som ständigt omvexla.
Derföre kan det ej gifvas någon stående codex
för undervisningen, lika så litet som det kan
gifvas en lagbok för alla tider, eller en
regeringsform for alla stater. I allt, som är
ande-ligt, äger menskligheten inga stereotyper:
originalupplagorna af mensklig förträfflighet tryckas
alltjemt med rörliga stilar. Men just genom
den enformighet, som åtföljer
elementarundervisningen, äfventyrar man der lättast att
kry-stalliseras i de antagna formerna, och
derige-noin förlora den lifgifvande anden. Det är
med undervisningsverken som med
mennisko-kroppen: dödskylan röjer sig först i
extremite-terna. Uppfostraren bör betraktas som en
konstnär, ty han öfvar en fri konst och, i sanning,
den högsta och ädlaste af alla. Att sjelf tänka
deröfver, att göra sig reda för dess syfte, att
med fördomsfritt sinne pröfva de förändringar,
som tiden föreslår, detta är lärarens ära, detta är
den rätta, den evigt beståndande skolordningen.
Den rätta methoden förutsätter först och
främst ett klart begrepp om uppfostrans
väsende och syfte. Uppfostran i allmänhet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
