Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liat blifva blodigare, men icke större, ieke
inflytelserikare än nu. Del var del minsta, att
kärnan af den kejserliga hären var förstörd;
men det vigtiga var, alt tanken om dess
oöf-vervinnerlighet var för alltid bruten, att
möjligheten af motstånd var gifven, och att det
slocknade hoppet åter upplifvades i alla bättre
sinnen. Följderna af denna dag gå i många
rigluingar genom verldshistorien, ända nertill
våra tider5 och de, som lågo närmast,
försummades ingalunda af segraren, som llög från
framgång till framgång, och öfverallt helsades
som en befriare. Snart darrade den mäktige
kejsaren sjelf i sin hufvudstad, midt ibland sina
slagna härförare och sina förbleknade munkar;
ocli det återstod honom intet annat än att vända
sig till den afskedade och djupt förolämpade
Wallenstein. Denne var sin tids störste
fältherre, i fall Gustaf Adolf ej varit. Du skulle
ha kallat honom en stor man, om han tillika
varit en ädel och öppen. Men det var en mörk
ande, dyster, sluten inom sig sjelf,
outgrunde-lig äfven för sina närmaste, vidskeplig derjemte,
men med den vantro, som är egen för djupare
sinnen; ty han trodde sig kunna läsa sitt öde
på himlahvalfvet, och föreställde sig, att hans
ly cka var bunden vid de vandrande stjernorna.
Hans stora namn gick 1111 som en
värfnings-trumma genom verldeu; det lomma lägret
fyllde sig hastigt omkring honom, och en här upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
