Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuttonde århundradet genom Spener och Franke,
som i dogmatiskt hänseende föga eller intet
skilde sig från kyrkans allmänna
tro,mender-emot uppfattade det mera positiva och på lifvet
verksamma elementet i kristendomen, nemligen
känslan. Härigenom skilde de sig från de
herr-skande theologerna. som, under ständigt kif
och förkättring, i kärfva och skolastiska former
alltjemt ensidigt och uteslutande utbildade
begreppet, och för lärans påstådda renhet glömde
det egentligen lifgifvande i kristendomen. När
de sedermera efter hand förlorade sj^stemets
egentliga fotfäste, Inspirationsläran, så fortsattes,
ehuru under en annan form, samma ensidiga
begrepps-rigtning i Rationalismen, der allt skall
förklaras till begriplighet för förståndet, under
det både känsla och inbillning visas tillbaka
som svärmare, och religionen går under i
theo-logien. Lika orsaker medföra lika verkningar.
Sjuttonde århundradets andelösa Orthodoxi, det
adertondes tvifvelsjuka IndifFerentism, och det
nittondes öfverkloka Rationalism, förkyla lika
menniskosinnet; och, när religionsbegreppen
stelna och kallna, då springa religionskänslans
varma källor upp och verka ofta förstörande.
Häraf förklarar jag mig den pietistiska rigtning,
som 1111 åter går genom den protestantiska
kristenheten, och på liera ställen i Tyskland
föran ledt oroligheter, som till och med påkallat
den beväpnade maktens mellankomst. Dylika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
