Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maten. Beligionskänsla är annat än känslopjunk,
och blomsterspråket hör till Orienten; i vårt
frusna land må det bli skaldernas ensak. Men
akten er också på andra sidan för det torra,
kärfva, vårdslösa, hvardagliga. Språket är
tankens yttre form. Det bör vara värdigt, men ej
stelt, lämpadl efter innehållet, men ej derföre
ojemnt och brutet, klart, men ej vattenaktigt,
liQigt, men ej kringsväfvande, enkelt, men
ej alldagligt. Om menigheten tyckes mest älska
det sistnämnda, så är det just från
predikstolen, som hon bör uppfostras till något bättre,
äfven i detta afseende. Bäst är bibelspråket,
der det kan användas: men detta kan icke, det
bör icke ens, ske för ofta. Ett språk ur Bibeln
verkar förunderligt, när det faller sparsamt,
men som en blixt, ner i det öfriga talet:
blixtrar det alltjemt, så försvagas intrycket.— Det
händer stundom, som jag hör, helst bland de
yngre embetsbröderna, att de gå oberedda upp
på predikstolen. Detta måste jag på det högsta
ogilla. En man med rik erfarenhet och vana,
och med en naturlig talegåfva, må någon gång
kunna anförtro sig åt stundens ingifvelse, vid
utförandet af sitt ämne, men ämnet sjelft bör
han alltid ha öfvertänkt, och till sina
hufvud-punkter ordnat i sinnet. Deremot hos de unga,
oerfarna, oöfvade, är detta lättsinnigt öfverdåd.
De göra bäst att hålla sig vid skriften,
nemli-gen sin egen, och ej räkna på att anden alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
