Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blir er skönaste predikan, det blir er
inträdes-predikan till himlen. —
Men det är lid, det har redan länge varit
tid, att sluta. Jag liar icke sagt er något nytt,
och fruktar med skäl, att J funnit det gamla
och bekanta för vidlyftigt. Det är ett vanligt
fel, när hjertat är fullt. Huru gerna ville jag
ej kunna försäkra eder, att vi ännu en gång,
och snart, kunde samlas på samma sätt! Men
lif och död stå i Herrans hand, och alla mötas
vi troligen icke åter i dessa salar. Mitt hufvud
har längesedan börjat att hvitna till skörd, och
min dag skymmer. På min plats saknar ingen
sina bekymmer, hvaribland det minsta icke är
det, att man känner sig ej uppfylla den, som
man ville och borde. Det ges dessutom en lif-
vets oro, som tär på lifvet, det är mången
längtan, som endast sjustjernorna se uppå,
mången sorg, som blott Orion skådar. Det ges
sinnen, som likna trädgårdarna på volkaner: det
är en inmurad eld, som drifver deras
förgängliga blommor, men också förtär dem sjelfva.
Låt dem förtäras, lät det förbrunna hjertat
finna ro i sin aska, när förbarmaren vill! Alla
mötas vi icke mera här, och ingen vet, på
hvilken lotten faller; men måtte de
qvarlef-vande gömma den bortgångnes minne i kärlek
och välsignelse. Emedlertid, och så länge vi
här vandra tillsammans under himmelens sky,
så låtom oss älska hvarandra, understödja hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
