Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKörsok att iorkBara min |»o|»iilarite(
8om §kald.
Svensken, liksom Fransosen, älskar i poesien
företrädesvis det lätta, klara, genomskinliga.
Äfven det djupa fordrar han, ja värderar5 men
<let skall då vara ett genomskinligt djup. Ilan
vill kunna se guldsanden pä vågens botten.
Allt grumligt oeh mörkt, som ej ger honom
någon klar bild, vore det än så djupsinnigt, är
honom vidrigt.
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta
tror han, och klarheten är ett nödvändigt
vil-kor för allt som skall verka på honom.
Härigenom skiljer han sig ifrån Tysken, som, till
följe af sin kontemplativa natur, icke blott
fördrar, utan äfven föredrar, det mystiska och
nebulösa, hvari han älskar att ana något
djupsinnigt. Han har mera Gemuth och tungsint
allvar, än Svensken, som är ytligare och
lättsinnigare. Deraf komma känslomystiken och
hemorrhoidal-känningarna i den tyska poesien,
som vi icke ha sinne för.
I afseende på sjelfva andan och
verldså-sigten hos poeten, så älska vi företrädesvis det
lefnadsfriska, raska, modiga, ja öfvermodiga.
* Denna uppsats ulgör slulel af Författarens utkast till sm
egen biografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
