Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mina öfverilningar och svagheter. Sjelfva milt
rykte skadar niig:
— —“■* — die Augen
der Eifersucht und Neugier ruhen auf mir.
Jag emottar ett stift temligen desorganiseradt.
För att uträtta något, är jag nödsakad att
vidtaga åtgärder — och jag har redan börjat
dermed —, som skola utropas för despotiska,
eller förklaras ur ett barnsligt nyhetsbegär. I
fordna dar satte jag mig öfver allmänhetens
omdöme, och gick min väg rättfram,
obekymrad om mobben; men jag har icke mera
min förra tillförsigt och kraft, jag är nerfsvag
och hypokondrisk och förstämd, jag börjar
att begripa hvad menniskofruktan kan betyda.
Och likväl är detta ingalunda mitt enda, icke
ens mitt största bekymmer. Jag har haft och
har andra. Men natten tiger och grafven är
stum: deras syster, sorgen, bör göra som de.
Derföre — nog härom.
Mitt omdöme öfver tällingsskrifterna hade
man visserligen ej behöft inhämta: den saken
förstår ju du och Leopold och Wallin bättre
än jag. H vad Fosterlands-känslan * angår, så
äro vi väl alla ense både om poemets fel och
förtjenster. Till de sednare räknar jag i
synnerhet en ren, mild, nästan idyllisk ton, och
en verkligt klassisk enkelhet. Jag blir glad,
* Poem af k. A. Nikander, belönt af Svenska Akademien
1825.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
