Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skattar man äfven sin ungdoms minnen. Kunde
träden längta, så är jag öfvertygad, att de i
lölfäll-liingen mest tänkte på våren. I löffällningen
äro vi nu begge, jag åtminstone, ehuru några
år yngre än du, och derföre voro mig de
vän-skapsfulla underrättelserna om dig sjelf och de
dina dubbelt kärkomna. Du har dessutom
genom denna skrifvelse samlat glödande kol på
mitt hufvudj ty jag påminner mig ännu med
bly gsel, att jag, för liera år sedan, lemnat ett af
dina bref obesvaradt. Men dels är jag i
allmänhet en trög korrespondent, dels fick jag
brefvet under riksdags-bullret, der man väl
ingenting gör, men dock alltid är sysselsatt och
förspridd; och när jag ändtligen kom hem och
i ro, var det för sent att svara. Nu har jag
derföre beslutat att åtminstone ej låta året gå
ner öfver min försummelse. —
Prestmöte har jag ännu ej kunnat hålla. I
fjol somras var det utsatt, men då kom min
svåra sjukdom emellan. Denna sjukdom, som
sitter i lefvern, är hos mig redan mångårig,
ehuru den först i sednare år blifvit utbildad. I
början förgingo flera år mellan hvart anfall, och
om jag eller doktorerna då vetat hvari det otula
bestod, hade det kanske kunnat botas. Nu är
det fixeradt, ocb blir otvifvelaktigt förr eller
sednare min död. Sistlidne sommar, nemligen
1832, hade jag fem eller sex särskilta anfall,
af hvilka några voro så våldsamma, att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
