Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid en Prestvigning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på Gtuls tempel5 för del korset böjer med rätla
hvarje ädelt sinne silt knä.
Det är till en sådan fromhets tolkar och
budbärare ibland folket, som jag i dag viger
eder, J unge män och bröder. Jag fruktar,
att jag viger eder till svikna förhoppningar,
till långvarig strid, der segren är oviss och
nederlaget troligt. Vi lefva i en ofrom tid,
mer ofrom, fruktar jag, ände tl esta föregående.
Sen er omkring! Det är inga fromma Gudar,
som menniskan nu dyrkar, utan en afgud i
sitt eget fåfänga hjerta, för h vilken hon a 111
-jemt faller ner och tillbedei’. Hennes egen
obetydlighet, hennes luinpna sjelf, är för henne
skapelsens medelpunkt; och det är lätt att inse,
livad det skall bli af en verld, som har likaså
många solar som det finnes dåraktiga,
betyd-liingslösa, egennyttiga, enskilta viljor uti
men-niskoslägtet. Det solsystemet ger i sanning
livarken ljus eller värma; och derför går det
också idel frostnätter genom dagens häfder; de
ljusa, de varma, de kraftiga andarne äro spridda
som stjernor i en mörk natt, och vada och
drunkna i molnen. Eller hvar äro nu de folk,
som låga upp i herrlig ifver, och våga gods
och lif och blod för tro, eller ära, eller
frihet? Visserligen talas och skrifves ideligen, och
ända till vämjelse, om folkens frihet, men det
är en frihet, som lemnar menniskan till slaf,
ja till lifegen, åt den sämsta af alla herrar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
