Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid en Prestvigning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade sina martyrer, den nu varande har äfven
sina, men det är icke kroppen, som äfventyras
och lider, det är själen. Det är sinnets störda
lugn, det är den svikna förhoppningen, det
är det fruktlösa bemödandet, som utgöra vår
martyrkrona. Låtom oss förtjena henne, efter
så är Guds vilja. Men icke en fotsbredd vilje
vi vika för det onda utan kamp; klenmodigt
och feghjertadt vilje vi ej öfvergifva den heliga
saken, utan strida derför med alla andans
vapen, alltsom vi kunna, med tankens
slagsvärd, eller bildens blixt, eller känslans
fromma tårar. Icke en gång skämtets pilar eller
åtlöjets eldregn vilje vi försmå; ty alla vapen
äro goda för dem, som svurit ljusets fana och
beslutat att stupa derinunder. Oeb när allt
är förloradt, när syndaflodens vågor slå
tillhopa öfver våra hufvuden och qväfva och
fördränka oss: se, då bygger regnbågen sin
glänsande bro öfver vår våta graf, en dufva flyger
med oljoqvisten derutöfver, och solen går upp
och lyser öfver ett nyfödt, ett bättre, ett
frommare slägte. Amen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
