Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och med denna förklaring af Apostelns
betydningsfulla ord bjuder jag eder, J unge
medbröder, vara välkomna i kyrkans tjenst.
Hvarje redlig man, den der ett embete hafver,
han aktar deruppå. Detta gäller, äfven om
em-betet är ett verldsligt kall. Den, som
försummar ett sådant, eller endast sköter det på
det håglösa sätt, som är nog för att ej ådraga
honom offentligt åtal: den, som anser sina
nöjen, sin maklighet, sin vinst såsom
hufvud-sak, och embetet sjelft med dess pligter som
bisak: den, som icke blyges att, dag från dag,
år från år, stå med tiggarstafveu utanför
statens dörr och bettla sig till det bröd, som han
är ombetrodd att med sitt nit, sin
verksamhet, sin duglighet förtjena: — sannerligen, hvarje
vältänkande man föraktar en sådan i djupet
af sitt hjerta, huru högt också slumpen eller
ett missledt förtroende må hafva ställt honom.
Gäller nu detta om ett verldsligt embete, huru
mycket mer måste det icke gälla om ett
an-deligt? Åt andans män har staten anförtrott
sin yppersta angelägenhet5 kyrkan har nedlagt
sitt heligaste i deras händer; de äro ämnade
att vara mensklighetens skattmästare. Söken
att svara mot ett sådant förtroende, J unge
män: tänken ringa " er sjelfva, men högt "
ert kall, och nedläggen deruti hela er själ,
alla ert förstånds och ert hjertas krafter. Ak-,
ten ert embete, ty solen skiner ej på något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
