Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
Vid evi Prestvignfing.
Det är en gammal klagan, att tiden är ond,
ty paradiset och den gyllne åldren ligga
allt-jeint bakom oss, hoppets ocli fullkomlighetens
dagar ligga i framtiden, eller äfven framom den,
i evigheten. Derföre är också denna klagan så
gammal som verlden, och har kanske ofta utan
skäl varit upprepad. Men vi kunne ej neka,
att den för närvarande är välgrundad. Jag vill
ej tala om dagens bekymmer, om hungern,
som med hleka kinder, med tiggarslaf i
händerna, från morgon till afton, belägrar vår dörr;
ty detta är tillfälligt och, som vi hoppas,
öfver-gående. Jag viil ej heller tala om tillståndet
i andra länder, der statens foguingar äro
upplösta i sitt innersta, der upproret samlar en
här och förtrycket en annan, der en omogen
frihet, och anspråk, oförenliga med samhällets
ordning, svärma på ena sidan, men också, på
andra sidan, våldet alltjemt vädjar till
gammal häfd och till svärdet, som är ännu äldre,
som är de mäktiges adelsbref och de svagares
dödsdom, huru rättvis ock dessas sak må vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
