Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gällande den rang ocli det anseende i samhället,
som stundom åtfölja embetet, eller att derpå
grunda något anspråk på andras vördnad och
undergifvenhet. Det är väl sannt, att embetet,
for mensklig ordnings skull, i och för sig sjelft
fordrar aktning, men detta utgår alltid från
den förutsättning, att mannen är sitt kall vuxen,
och sköter det med nit och duglighet. En
sådan behöfver sällan eller aldrig påminna "
den vördnad, hans embete fordrar,- den möter
honom frivilligt öfverallt, mindre för hans
embetes än för hans egen skull. I motsatt
fall åter gör han sig endast löjlig genom
anspråk, som ingen vill erkänna, och som på sin
höjd låta stegra sig till en yttre höflighet, ett
iakttagande af vissa sällskapsformler, hvari den
inre känslan och öfvertygelsen ej hafva någon
del. Att akta på sitt embete är således icke detta;
utan på embetet aktar rättsliga den, som
der-till har full skicklighet, inser den plats, det
innehar i samhället, vare sig statens eller
kyrkans, och derigenom kan bedömma dess värde
och betydelse, samt slutligen nitälskar derför,
lefver ensamt deri, och använder på dess
ut-öfvande alla sin själs krafter.
Skall du rätt akta, det vill säga, hafva
den rätta aktningen för ditt embete, så måste
du der till, först och främst, göra dig fullt
skicklig. Jag döm mer icke huruvida detta
alltid äger rum i afseende på statens embeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
