Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid ha något att förebrå oss, vare sig i
ger-ningen eller i uppsåtet, att vi åro fotlde med
en böjelse till det onda, som skriften kallar for
syndafallet. Men ännu tydligare läres detta af
uppenbarelsen, som egentligen ej är annat än
det klarnade, det fullt utvecklade förnuftet, i
frågan om andeliga ting. Den är icke till, som
rättfärdig är, icke en, säger Paulus. Intet kött
kan af lagens gerningar varda rättfärdigt för Gudi,
ty af lagen känner man synden. Allesamman äro
de syndare, och hafva intet att berömma sig af för
Gudi; och varda rättfärdige, utan förskyllan, af hans
nåd genom den förlossning, som i Kristo Jesu skedd
är. Och på ett annat ställe heter det hos
samme Apostel: Alla de, som med lagens
gerningar umgå, de äro under förbannelse. Men alt
ingen varder rättfärdig för Gudi genom lagen,
är uppenbart; ty den rättfärdige skall lefva af sin
tro. Dessutom, om en dödlig kunde uppfylla
helighetens lag, hvartill behöfdes då en
medlare mellan Gud och menniskor, hvarföre skulle
då Guds son hafva lidit och dött för veridens
synder? Hans blod, gifvet till en lösepenning
för mången, det var då förspildt onödigtvis:
försoningens hemlighet, den djupaste, den
trö-stefullaste af alla, den var då en fåfäng anstalt,
en öfverloppsgerning, utan behof och nytta!
Och sålunda leder en dylik fariseisk
rättfärdighet just till den raka motsatsen af livad som
är Kristendomens hörnsten, dess merg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
