Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelf; ty efterlåtenhet är här icke fromhet, utan
försumlighet, den är ett förräderi emot himlen,
hvars fullmäktige, emot staten, hvars
embets-mau han är, emot församlingen sjelf, som han
skadar genom sin uraktlåtenhet. Frihet är god,
clen är menniskans rätt, den ar statens
grundval ; men sjelfsvåld är ingalunda godt, del är
menniskans förderf, det är statens upplösning.
Derföre får den rätta kristliga läraren icke
dagtinga med något slags oskick: ingen
osedlighet, intet ogudaktigt lefverne får han tåla,
intet slags utsväfning, huru gängse, huru
inrotad hon ock må vara, får han förd ra ga. Han
är icke någon verldslig åklagare, utan han ger
besinnings-, han ger bättringstid: han varnar
med lämpa, han varnar med allvar, han
varnar slutligen med stränghet. Men när ingen
varning hjelper, då måste han, efter
omständigheterna, taga sin tillflykt antingen till den
makt, som kyrkan gifvit honom sjelf, eller
öfverheten anförtrott åt andra för att
vidmakthålla ordningen. Ty när ordningen upphör för
mig, säger Herren, då skall ock Israels säd
återvända, så att det icke mer skall vara ett folk för mig.
Men allt detta, kristlige åhörare, åsyftar
dock endast egentligen en yttre ordning, en
klanderfrihet inför lagen, ett sken af
rättfärdighet, hvarunder mycken invärtes ondska kan
dölja sig. Mången kan iakttaga en yttre
anständighet, så att hans lefverne består inför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
