Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Således — Gud vårdar menskligheten. Men
hvad är menskligheten? Löfven falla af om
hösten, och det ena slägtet går bort efter det
andra. Hvad som utgör meuniskoslågtet i dag
är, till en stor del, icke mera till i morgon.
Yi äro alla födda för grafven, och ingen sol
går upp, som icke skiner på ett nyligen
sam-ladt menniskostoft. Hvad är det beståndande
i denna ständiga omvexling? Icke är det den
enskilta menniskan, ännu mindre hennes
jordiska del. Det enda beståndande är anden,
fattad såsom ett helt och evigt fortgående: det
är mensklighetens själ, som aldrig dör.
Men-niskoanden är Guds lärjunge. Honom
uppfostrar han, men i stort; hvad som icke hinnes
med hos den ena, det fortsattes hos den andra,
tilldess en gång fullkomligheten är hunuen.
Menniskolifvet är en stor uppfostringsanstalt,
och läromästaren bor i himlen. Men tusen år
äro för honom såsom en dag, lärostunderna äro
århundraden. Till tvenne stora ändamål är
denna uppfostran riktad. Det ena är
förståndets upplysning och sanningens kunskap; och
hvem kan neka, alt menniskoslägtet i detta
afseende ständigt framskrider? Kunskapen går
i arf från slägte till slägte, och hvar och en
lägger sin skärf till det ärfda. Huru mycket
veta vi icke nu, mera än våra fäder: huru
mången sanning, obekant för dem, ligger icke
nu i dagen för alla! Men kunskapens träd är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
