Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot livar man; ty den, som säger sig vara
i ljuset, och hatar sin broder, han är ännu i
mörkret, heter det hos Johannes. Det lär dig
ödmjukhet i medgången; ty Herren bor när dem,
som en förkrossad och ödmjuk ande hafva, lärer
Esaias. Det lär dig tålamod i motgången; ty
tålamodet är eder behof, pä det J magen göra Guds
vilja, och få det som lofvadt är, säger Apostelen.
Del gifves, med ett ord, ingen belägenhet i
lifvet, der icke det ordet varnar och lär,
tröstar och hugsvalar; det gifves ingen glädje, som
det ej adlar, ingen sorg, som det ej lindrar.
Det är lifvets ljus. Måtte det bo i ert tempel,
måtte det härifrån utgå och skina klarliga öfver
er dunkla lefnad; ty Herren är i sitt helga tempel,
och ljusastaken skall icke slockna på altaret.
Men det är icke blott för lifvet, utan äfven
för döden, mot dess mörker och förskräckelse,
som det är ljus i templet. Visserligen är döden
förskräcklig i sig sjelf, och allt lefvande ryser
med skäl för den yttersta fienden. Men
rysligast är den likväl för menniskan, som har
så mycket att förlora, hvars ande anar sitt
högre ursprung, hvars hjerta längtar till
odödlighet. Det är i sig sjelft rysligt att stå vid
grafven och se ner i det svarta djupet, der
allt tycks vara slut, och lif och kraft och
känsla äro upplösta i förruttnelse. När vi
betrakta huru tomt och öde det öga är, som
fordom afspeglade himmel och jord, huru kallt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
