Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning med vårt lidande? Och, äfven i glädjens
dagar, huru skönt att veta hvar man kan finna
del godas gifvare, och få besöka honom i hans
gårdar, och få tacka honom i hans helgedom!
Sannerligen, det är en tröstefull tanke för oss
alla, att Herren är i sitt helga tempel. *
Men hvad vill det egenteligen säga, att
Herren är i sitt tempel? Är icke Gud närvarande
öfverallt i sin skapelse, liksom själen och
lifs-kraften är öfverallt i menniskokroppen? Är det
icke hans ande, som lifvar och upprätthåller
det hela? Och förutsätter icke detta, att han
måste osynlig vara tillhands öfverallt, i hvarje
del af sin verld, i den största som i den
minsta? Är det icke han, som rör himlakropparna,
hvilka flyga i den ändlösa rymden, äfven så
väl som masken, som krälar på sitt blad? Till
dessa föreställningar om Guds väsende leder
oss redan det naturliga ljuset, och de heliga
skrifterna stadfästa dem på mångfaldiga ställen.
Är jag icke en Gud, den hardt när är, och icke en
Gud, den fjerran är? Ar icke jag den, som
uppfyller himmel och jord, säger Herren hos
Jere-mias. Hvart skall jag gå för din anda, sjunger
David, och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
Fore jag upp i himmelen, så är du der, bäddade jag
åt mig i af grunden, si, så är du ock der; toge jag
morgonrodnans vingar och blefve ytterst i hafvet,
* Davids psalm. 11: 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
