Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spränger en ny port till sanningen, eller
konstnären förtjusar och förskönar sitt tidehvarf:
dessa tankar äro barn af ögonblicket: den, som
fatt dem, vet ej sjelf hvarifrän de härleda sig,
de hänga ej tillsammans med den vanliga
kedjan af hans föreställningar, utan ligga utanom
och ofvanför densamma, de falla som en blixt
i mörkret och befrukta det förvånade sinnet,
de äro, som forntiden kallade dem, en
ingif-velse af Gudi, de äro Guds ande, ett prof af
hans nåd, oberäknadt och oberäkneligt både
till sin uppkomst och sina följder. Låt dagens
vise le åt en sådan föreställning såsom
svär-mande och vidskeplig, låt dem klyfva hår för
att skilja mellan en medelbar och omedelbar
verkan af Gudomen, låt dem skryta att de
uppgått rågången mellan Gud och naturen:
ack, om det linnes en sådan rågång, så är det
sannerligen icke de, som uppgått den, det är
en väldigare hand än deras, som uppsatt
gränsstenarna. Hvarje sinne, som fått en gnista af
Gudomen, vet och känner inom sig, att deras
landtmäteri är falskt, och att Guds ande ännu
icke är utdöd bland sitt folk. Väl kommer
den anden icke numera, såsom förr, med
eldstungor, men han röjer sig ännu alltjemt såsom
en flamma, hvilken lyser, värmer och renar
hjertat. Han talar icke numera med annor
tungomål, och vi må gerna låta de skriftlärda tvista
hvad som egentligen menas härmed, om ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
