Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborgs Hamn under 50-års-perioden 1882 till 1932. Av Hamnöveringeniör, major KNUT E. PETTERSON
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vattendjupet vid samtliga permanenta kajer och större delen av de provisoriska är 5,0
m svarande mot de större ångtrawlarnas djupgående; vissa provisoriska bryggor hava blott
3,0 m:s djup, vilket räcker för vanliga vadbåtar o. d. Hallarna äro 21,5 m breda, och
innanför dem finnes ett 25 ä 35 m brett område med järnvägsspår och gata.
Mellan de 3 hallarna och Almqvistska byggnaden anordnades ursprungligen öppna
platser, 3 st. således; de två östligaste av dessa hava emellertid senare överbyggts med
öppna hallar om resp. 27 m och 33 m:s längd åren 1929 och 1930 resp. Från öster räknat
finnes därför nu en sammanhängande länga hallar av c:a 300 m:s längd. Ett par mindre
träbryggor utgående från huvudpiren hava även utförts och användas som
utrustnings-bryggor. Dessa fortgående utvidgningar hava egentligen ej betingats av en stegrad trafik
och ökad handel, utan fastmer av fiskhandelns omläggning; från att ursprungligen
handhafts av ett fåtal större firmor är den nu uppdelad på en mångfald mindre företag i
branschen.
De ursprungligen på något avstånd från varandra belägna anläggningarna
Stigbergs-kajen och Fiskhamnen hopbyggdes efter Fiskhamnens 2:dra utbyggnad åren 1914—17
med en 115 m lång kaj — Stigbergskajens förlängning — för 8 m:s djup jämte en
provisorisk lastplats för byggnadsmaterial närmare intill Fiskhamnen; arbetet försenades
genom betydande sättningar 1916, varefter djupet endast upptogs till 7,0 meter.
Sannegårdshamnen är vår hamns första större permanenta anläggning på
Eundbysi-dan och tillkom för att underlätta importen av kol och koks, vilka varor före hamnens
tillkomst så gott som uteslutande varit hänvisade till lossning i pråmar och läktare å älven.
Fartygen fingo i regel själva ombesörja överföringen till pråm, varefter lossningen ur pråm
skedde för hand vid vissa kajer, i småhamnar o. d., således på ett föga tidsenligt sätt.
Hamnen förlädes till »andra sidan», vilket föi dessa godsslag ansågs kunna gå för sig
lättare än för styckegods; dessutom var ju redan pråmhamnen för kolpråmar förlagd till
Sannegårdsviken, varför kolet så att säga redan hade hemortsrätt här. Hamnen är byggd
för 8 m:s vattendjup och har en kajlängd av 900 m, varav 550 m å västra och 350 m
å östra sidan. Den påbörjades 1908 och blev färdig 1913 samt invigdes jämte tillhörande
järnväg m. m. i jan. 1914. Större delen är grundlagd å pålar i utfylld grusbank såsom
framgår av fig. 10; å dessa sträckor är vattendjupet t. v. endast upptaget till 7 m. Västra
sidan avsågs närmast för kol- och kokstrafiken samt utrustades med moderna
lossnings-anordningar, 3 st. brokranar om 4 ton samt 5 st. enkelspåriga 5-tons portalkranar för
grip-skopor (se fig. 10). Östra sidan reserverades t. v. för framtida behov och försågs
provisoriskt med 3 st. styckegodskranar om 5 ton. Sedermera har kranparken vid flera tillfällen
utökats, så att den nu omfattar 4 st. brokranar om 4 ton, 1 st. brokran om 5 ton, 4 st.
stora dubbelportalkranar om 6 ton för massgods, 12 st. enkelportalkranar om 5 ton för
massgods samt 2 st. enkelportalkranar om 5 ton för styckegods.
Sannegårdshamnen sattes genom egen järnväg till Tingstads station å Bohusbanan
och via denna banas bro över Göta älv i förbindelse med huvudbangården söder om älven;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
