Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborgs Hamn under 50-års-perioden 1882 till 1932. Av Hamnöveringeniör, major KNUT E. PETTERSON
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordnades i samband med hamnens byggande, utgår också från detta Bergslagsbanans
industrispår å Marieholm samt avslutas i Oljehamnen med en bangård om 3 spår.
Västergötland—Göteborgs Järnväg fick genom Gas verkska j ens ombyggnad för större
fartyg och dess utrustning för koltrafik (1915) behov av spårutrymme för ett större antal
vagnar. I samband med ombyggnaden av kajen gjordes därför sådan ändring att
Bergslagernas Järnvägar å östra delen av kajen avstod från spår, vilken sträcka i stället
försågs med spår av Västgötabanan, som därigenom kom att disponera c:a 400 m kaj
med upp till 4 spår. Bergslagernas J ärnväg hade fått ersättning för sin minskning här i
den föregående år (1914) för koltrafiken öppnade Sannegårdshamnen, dit givetvis koltrafiken
för normalspåriga banor koncentrerades. Ännu en senare förbättring i Västgötabanans
spårsystem erhölls, då 1928—30 kajen breddades 5 m, vilket medgav inläggandet av ännu
ett spår. I Iyärjehamnen har Västgötabanan även fått indraget ett spår, som på
bangården förgrenas i 2 st. lastspår.
Isbrytning.
Sedan den till vintern 1895—96 levererade »Isbrytaren II» jämte »Isbrytaren I» under
den följande vintern varit i användning, var Il-an ända till 1914 tillräcklig att ensam sköta
isbrytningen, varför I-an hela tiden låg i reserv. Då I-an, som efter Il-ans tillkomst
närmast avsetts tjänstgöra inom hamnområdet, på grund av mindre lätthet att manövrera
visat sig ej fullt lämplig härför, såldes densamma ganska förmånligt 1915. I dess ställe
anskaffades 1917 en ny för tjänsten inne i hamnen mera lämpad isbrytare, »Isbrytaren III»
(längd 29 m, bredd 6,5 m och 400 ind. hkr). När »Isbrytaren II» anskaffades, räknades
med att den skulle kunna såväl göra tjänst i infartslederna (innanför Vinga) som bjuda
assistens i Kattegatt. På grund av isförhållandena har denna isbrytare emellertid under
åren 1904—17 ej behövt tjänstgöra å denna yttre front. I och med den ständigt växande
fartygsstorleken hade »Isbrytaren II» även med tiden blivit i minsta laget för hjälp av
större fartyg till havs. Sedan under vintern 1923—24 svårigheterna att effektivt betjäna
sjöfarten i den — såväl i skärgården innanför Vinga som även i havsbandet mil vis utanför
Vinga — sig packande drivisen visat sig högst betydande, ansåg Hamnstyrelsen tiden inne att
begära en ny isbrytare av sådana dimensioner, att den skulle kunna öppethålla infarten till
Göteborg under alla förhållanden. Efter åtskilligt motstånd, byggt på den uppfattningen att
en sådan isbrytare endast kunde väntas få en mycket ringa användning, beslöts hösten 1930
byggandet av en havsgående isbrytare (nr IV, längd 56,0 m, bredd 15,0 m, djupgående 6,1
m och 3.700 ind. hkr.). Den skall levereras i höst ungefär samtidigt som Samfundet firar
sin 50-åriga tillvaro och kommer att utgöra ett värdefullt tillskott till hamnens utrustning.
I det föregående har, såsom ju också tidigare framhållits vara meningen, närmast
tekniska frågor behandlats, varför frågor rörande trafikens omfattning samt kostnader o. d.
ej berörts. Emellertid s}mes det mig lämpligt, att innan beskrivningen avslutas, även
angiva en del siffror rörande dessa förhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
