Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektroteknikens 50=åriga utveckling i Göteborg och dess omgivningar. Av Professor FREDRIK H. LAMM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W. J. A. von MuHiyKNFEiyS, att ehuru bolagens belysningsledningar med föranledande af de år 1901 utfärdade
ordningsföreskrifterna undergått en genomgripande omdaning och förbättring samt stode under ständig tillsyn
och kontroll, man dock icke kunde underlåta att såsom ett önskemål, hvilket förr eller senare måste realiseras,
uppställa, det ofvanjordledningarne till större eller mindre del utbyttes mot ledningar i jorden, hvilket sistnämnda
system obetingadt i alla afseenden egde företrädet och med den storstadsliknande utveckling, som Göteborg
tagit, vore det mest värdiga.
Detta system torde ock numera i hufvudsak tillämpas i alla städer af någon betydenhet, och den med saken
förtrogne kan knappast förneka, att Göteborg i detta afseende är långt efter sin tid samt att såväl med hänsyn
till ledningarnes framdragande som belysningens beskaffenhet härvarande förhållanden kunna åberopas såsom
exempel på, huru elektrisk belysning inom en kommun icke bör anordnas. I Stockholm få ledningar för belysning
eller öfverförande af drifkraft i regel icke framdragas of van jord. Redan genom en den 25 Juni 1891 af
öfver-ståthållareembetet utfärdad kungörelse föreskrefs nämligen, att dylik ledning skall, der den passerar gata eller
allmän plats, läggas i jorden, ankommande dock på öfverståthållareembetet att, der på något ställe svårighet
derför möter eller om ledningen dr ages i glest bebyggda delar af staden, efter inspektörs hörande medgifva, att
ledningen tillsvidare föres of van jord.
Beredningen anser, att tvekan icke bör råda derom, att man äfven här i staden ju förr dess hellre måste
öfvergå till begagnande af under jordsledningar, helst i allt fall en ombyggnad af bolagens ledningsnät är
nödvändig, der est staden skall kunna erhålla en tillfredsställande elektrisk belysning. Belysningen härstädes är för
närvarande till den grad underhaltig, att i vissa delar af staden ljusstyrkan hos glödlamporna varierar med
mer än 50 procent af den normala, beroende derpå att spänningsvariationer, uppgående till 15 procent och
der-utöfver, förekomma. Till jämförelse kan nämnas, att vid rationellt inrättade elektricitetsverk större
spänningsvariationer än 2 å 3 procent ej pläga tillåtas. För att trygga allmänhetens berättigade kraf att erhålla elektriskt
ljus af erforderlig jemnhet, vore det derför nödvändigt att uppställa fordran på att spänningsvariationerna icke
få öfverskrida en viss låg procent. De höga spänningsvariationerna härstädes torde delvis bero på anordningarne
i centralstationerna, men hufvudsakligen på ledningsnäten, hvilka hafva för klena dimensioner i förhållande
till den belastning, för hvilken de utsättas, samt icke äro utförda enligt sådant system, att en mera konstant
spänning kan erhållas. Derest spänningsvariationerna skola nedbringas inom normala gränser, måste derför
båda bolagens ledningsnät nästan fullständigt omläggas, och bör det dervid icke ifrågasättas annat än att
hufvudsakligen under jordsledningar skola komma till användning.
En sådan ombyggnad af ledningsnäten kräfver emellertid både lång tid och ansenliga kostnader, hvarför,
derest belysningsbolagens koncession skulle förnyas på längre tid, exempelvis tio år, vid densamma borde
fästas vilkor om nätens ombyggnad efter hand och enligt någon viss plan, så uppgjord, att bolagen icke komme
att framdraga sina ledningar inom samma områden, enär gatorna derigenom skulle blifva allt för mycket
upptagna af ledningar samt hinder i trafiken mer än nödigt skulle uppstå till följd af arbeten för dessas
framdragande och reparerande. Åt bolagen måste derför upplåtas skilda distrikt; men att dervid åstadkomma en
rättvis och för båda bolagen tillfredsställande delning torde möta stora svårigheter. Genom en sådan delning komme
för öfrigt all konkurrens mellan bolagen faktiskt att upphöra och derigenom den sporre, som eljest kunde förmå
bolagen att vidtaga en del förbättringar beträffande anläggningarne, att bortfalla. Vid sådant förhållande blefve
det så mycket angelägnare att bland vilkoren för ny koncession inrycka bestämmelse om skyldighet för bolagen
att vidtaga de förbättringar i anläggningarne, hvarpå allmänheten till följd af den säkerligen fortgående
utvecklingen på teknikens område kan hafva berättigade kraf. Att genom bestämmelser i ett koncessionsaftal fullt
tillgodose allmänhetens kraf i dessa och andra afseenden samt behofvet af en verksam kontroll torde emellertid
knappast låta sig göra.
I allt fall synes det beredningen, att synnerligen vägande och i och för sig af gör ande skäl för lämpligheten af
att staden sjelf öfvertager den elektriska belysningen ligga deri, att densamma afser att fylla ett kommunalt
behof men icke kan vara föremål för fri konkurrens, samt att stadens gator måste för ledningarne tagas i
anspråk. Att kommunens behof skall blifva på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodosedt af ett enskildt,
mono-poliseradt bolag, som gifvetvis i första rummet ser på sina egna intressen, kan man ej vänta. Och såväl inom
vårt land som i utländska, oss närliggande större samhällen har den meningen alltmer gjort sig gällande, att
kommunen bör vara egare till alla anläggningar, som på ett eller annat sätt beröra dess gator och allmänna
platser. Härtill kommer, att belysningen med gas och med elektricitet, som nu konkurrera med hvarandra,
höra samverka med och komplettera hvarandra, hvilket icke kan ske på ett ändamålsenligt sätt med mindre
staden har båda dessa slag af belysning i sin hand.
Allt talar således för att staden nu gör verklighet af den förut vid flera tillfällen framkastade tanken, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
