Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborgs bangårdar. Av Bandirektör ANTON LARSSON RYHAGEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Västkustbanan. Boråsbanan.
Nästa etapp i utvecklingen av Göteborgs järnvägsförbindelser markeras av
Väst-kustbanelinjens tillkomst år 1888. Rörande sättet för införandet till Göteborg av den som
privatbana under namn av Göteborg—Hallands järnväg byggda, nordligaste delen av
Västkustbanan förekommo åtskilliga överväganden och uppgjordes flera förslag. Den
ursprungliga planen för järnvägen upptog endast banans sträckning mellan Varberg och
Olskroken, och enligt koncessionen av oktober 1884 förutsattes ett senare detaljförslag för
järnvägens fortsättning in till Göteborg.
Resultatet av de vidare förhandlingarna blev, att Göteborg—Hallands järnväg indrogs
över Almedal och Gårda samt på viadukt över statens järnvägars huvudspår väster om
Olskrokens bangård till Bergslagsbanans Göteborgsstation — »Göteborg B:s» —.
Trafiken på Göteborg—Hallands järnväg öppnades den 1 september 1888 efter att i flera
omgångar hava uppskjutits på grund av vanskligheter vid bankbyggnaden förbi
Sag-sjön vid Flabäck strax norr om Eindome.
Göteborg—Borås järnväg, öppnad för trafik den 15 december 1894, inleddes till
Göteborg på Göteborg—Hallands järnvägs spår från Almedal.
Centralbangårdarna.
Enligt beslut vid 1895 års riksdag införlivades Västkustbanan från Göteborg till Malmö
med statsbanenätet fr. o. m. 1 januari 1896.
Detta gav anledning till upptagande under år 1897 av frågan om denna banas inledande
till statsbanestationen i Göteborg. Ärendet blev föremål för utredningar, vilka emellertid
icke ledde till åtgärd, enär det för statens järnvägars vidkommande ansågs vara »med
statsverkets fördel mest förenligt att bibehålla den provisoriska anordningen att för
Västkustbanans trafik i Göteborg begagna Bergslagsbanestationen, intill dess den från Västra
Stambanan härflytande rörelsen på statsbanestationen gjorde en utvidgning av denna
oundgängligen nödvändig».
Om också sålunda tillfälligt skjuten åt sidan, blev emellertid frågan om
Västkustbanans förening med statens egna stationsanläggningar en av anledningarna till många och
långa bangårdsförhandlingar i de kommande 30 åren.
Redan år 1896 motionerade Professor A. Wijkander i riksdagen om utredning,
»huruvida i Göteborg lämpligen kunde anordnas en centralbangård för persontrafiken å alla de
järnbanor, som utmynna i staden, och å de ytterligare bit ledande banor, hvilka inom den
närmaste tiden kunde förväntas blifva dit införda» samt hänvisade till Gullbergsvass som
lämpligt, tillgängligt område.
Motionen fick icke någon direkt åtgärd till följd, men den offentligt framförda tanken
blev anledning till ett av ingenjören C. O. Gleim i Hamburg på Kungl.
Järnvägsstyrelsens uppdrag utarbetat centralbangårdsförslag av år 1898 och ett reviderat dylikt förslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
