Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern kemisk=teknisk undervisning och forskning. Intryck från en resa till europeiska kemiska laboratorier sommaren 1931. Av Professor J. ARVID HEDVALD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högre tryck och en autoklav, d. v. s. ungefär de apparater, som bruka finnas på ett kemiskt
maskinlaboratorium. Det är ju emellertid ganska markant, att dylika övningar förekomma
vid ett universitet. Professor Pollack hade för övrigt vid sidan av detta mera allmänna
tekniska laboratorium även ett speciellt, avsett för övningar i textilfärgning. Även detta
utmärkte sig för en enkelhet och praktiskhet, som emellertid knappast torde ha avsett
annat än några övningar i blekning och färgning med och utan betmedel samt prövning av
olika färgämnens äkthet. Slutligen kan från detta, säkerligen ganska billigt arbetande
laboratorium också antecknas en transportabel luftkompressoranläggning från Haddick u.
Röthe, Weissenfels a. d. Saale.
Innan jag lämnade universitetet, begagnade jag även tillfället att se på professorerna
Klemencs och Kailans laboratorier och att särskilt med den först nämnde diskutera
möjligheten att även med organiska ämnens reaktioner visa upp en sådan ökning i
omsätt-ningsintensiteten vid en kristallografisk omvandling, som vi på Chalmerslaboratoriet
funnit för diverse reaktioner med oorganiska ämnen, nu senast med kiselsyra. Professor
Kailans undersökningar över radiumstrålningens inverkan på kemiska reaktioner voro för
närbesläktade arbeten här hemma av stort intresse.
Florens.
Por en kemist och mineralog är det naturligt att fråga sig, hur ett alpland av kalksten
eller dolomit skall se ut. Han undrar, om den relativt ringa hårdheten hos dessa
bergarter eller mineral skall föranleda runda, mjuka former eller om de lätt frilagda spaltytorna
och spetsiga vinklarna skola ge det hela en mera bruten och vild och vresig karakter. Under
resan Wien—Villach—Lienz—Dobbiaco—Cortina d’Ampezzo till Calalzo genom
krigsområdena från 1914—1918 befanns det senare alternativet vara det av Naturen valda.
Vad kvinnan vill, vill Gud; i ett vad med min hustru, kort innan Dolomiterna visade sig,
hade jag nämligen hållit på motsatsen. »Tre Cime», »Monte Cristallino» och andra toppar
se ju nästan ut som stora jättekristaller, som inte ens »Senkenbergsche Stiftung» i Frankfurt
a/M har maken till. Det här är visserligen inte någon reseskildring — vilket för övrigt
skulle kunna ha varit lockande på grund av alla även icke-kemiska upplevelser — men
jag vill trots detta flicka in rekommendationen att företaga resan Wien—Venedig på detta
sätt, vilket fr. o. m. Villach innebär en avvikelse från den vanliga routen. — Huruvida
det fanns något universitet, någon teknisk högskola eller ens någon kemi i Venedig tog
jag aldrig reda på. Där glömmer man på Piazzan gudskelov än i dag målmedvetenhet,
flit och andra västerlandets påfund. Den glömskan kom för oss f. ö. redan i Cortina tack
vare förträffliga »svartskjortor» med härliga röster och mycken, god chianti. Men i Florens
finns det ett universitet med kemister, vilkas namn icke äro obekanta i Sverige. Jag
tänker därvid på organikern AngELI och oorganikern UuiGi Rolla.
Det var ett i svart, andligen och bokstavligen, klätt laboratorium jag kom till. Prof.
Angeli var sedan tvenne dagar död. Honom fick jag således endast se under en vacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
