Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern kemisk=teknisk undervisning och forskning. Intryck från en resa till europeiska kemiska laboratorier sommaren 1931. Av Professor J. ARVID HEDVALD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra sig ifrån, och det gäller självfallet, att den, som känner detaljerna och principerna för
en process, bättre kan behärska den och taga den i sin tjänst, än den, som därom föga eller
intet vet. En särskild aktualitet hava dessa undersökningar fått på den senaste tiden, som i
så utomordentligt hög grad, vad även den industriella kemien — eller kanske allra mest
den — beträffar, tenderar till ett användande av de fasta ämnenas speciella ytegenskaper.
Jag tänker därvid i första hand på alla hundratals katalytiska förfaringssätt och på
flota-tionsprocesserna.
Det faller därför inom prof. Kohlschutters arbetsområde att avgöra, hur t. ex. en
katalysator bör framställas för att få åtminstone de kristallografiska faktorerna så
fördelaktiga som möjligt. Det kan f. ö. här nämnas, att en stor fabrik för framställning av
titan-vitt och blyoxid lagt om sina fabrikationsmetoder efter de resultat, som erhållits av
Koiil-SChutter i hans arbeten om dessa ämnen. — Röntgenmetoder användas i våra dagar på alla
laboratorier och på alla tänkbara problem. Naturligtvis begagnades de även här, men i stor
utsträckning äro dock de ifrågavarande resultaten erhållna med mikroskop och en intressant,
av Kohlschutter konstruerad »mikromanipulator» samt vanliga kemiska handgrepp. Av
apparater hade laboratoriet ej så mycket att bjuda på, och det var ju ej heller av denna
anledning jag uppsökt detsamma. Det finns många beröringspunkter mellan dessa
Kohl-schutterska arbeten och dem, som utföras på Chalmerslaboratoriet, och diskussion av
dylika frågor upptog således huvudsakligen tiden.
På samma laboratorium arbetar också prof. Ephraim, som torde vara mest känd genom
sin förträffliga och i många avseenden originella lärobok i oorganisk kemi. Det är nämligen
den första lärobok av modernt snitt, som uppställts med anioner som kapitelprincip. Alla
andra följa ju den gamla vanliga indelningen efter olika element, kationer alltså. Ephraims
bok kan visserligen icke sättas i händerna på nybörjare, men den ger för den, som redan t. ex.
genom den likaledes utmärkta K. A. Hofmanns »kationkemi» skaffat sig de grundläggande
kunskaperna, en utmärkt överblick över materialet, en överblick, som även den mycket
er-farne kemisten gärna begagnar sig av. Boken, som redan kommit ut i en mängd upplagor,
har tillkommit som en sammanfattning av föreläsningar hållna av författaren, som själv i
all anspråkslöshet icke hade upphört att förvånas över dess framgång. Han tyckte
emellertid egentligen, att den första upplagan var bäst, ty nu hotade allt nytt material, som hade
måst stoppas in, emedan den ofta användes som enda lärobok, att skymma
överskådligheten. Det liar för var och en, som sysslar med undervisning, sitt stora värde att diskutera
dithörande frågor med erkända läroboksförfattare, och det var dels av denna anledning, dels
också på grund av mångåriga, gemensamma intressen rörande gitteruppluckringens
betydelse vid kemiska reaktioner i fast tillstånd, som jag begagnade mig av tillfället att
träffa prof. Ephraim, som f. ö. även blev mig en värdefull källa till kunskap om studielivet
och akademiska vanor och ovanor — sådana finns naturligtvis även i Schweiz — i detta
land, där gammal alemanisk dialekt vårdas med samma ömhet som »målet» i det andra
europeiska berg- och dal-landet, Norge. Det finns många likheter mellan Norge och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
