Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern kemisk=teknisk undervisning och forskning. Intryck från en resa till europeiska kemiska laboratorier sommaren 1931. Av Professor J. ARVID HEDVALD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egenskaper samt arbeten avseende förloppen vid röstning eller andra hyttprocesser, varom
man faktiskt än i dag känner förvånansvärt litet i detalj. Laboratoriet innefattar ett
flertal rum i bottenvåningen, men är egentligen ej så särdeles stort. Alla rum hava en så
rörlig inredning som möjligt, så att en snabb montering av för en viss undersökning
erforderlig apparatur kan företas. En följd av detta f. ö. överallt använda system är
naturligtvis, att alla rum i allmänhet på ett flertal ställen äga full och bekväm tillgång till
alla slags laboratorieledningar. Inga fasta väggbord finnas, och den alltså alldeles fria
»möbleringen» kan hopkopplas till större enheter. Alla väggar hava långslöpande ribbor
på vilka ledningar eller annan tillfälligt önskad montering lätt och utan att skada väggarna
kan anbringas. Kranar och kontakter för olika ändamål hava olika färger eller former.
En ovanligare princip i arbetet är här en fullständig öppenhet. Man ser inga stängda rum
och inga hemliga patentkamrar. Här finns gammal tradition att folk kan hjälpa varandra,
och man bygger på den enligt min mening självklara åsikten, att en idé ofta vinner
i klarhet just under en diskussion med grannen. Det är ett faktum, att en sak
förtydligas just när man skall försöka att riktigt noga beskriva den för en annan och, att man
ej sällan under ett sådant försök kan få ett perspektiv på det hela, som man förut ej haft,
eller t. o. m. det förlösande uppslaget till problemets lösning.
Alla försök göras i första hand i vanlig laboratorieskala. Vad som inte går i liten skala
kan aldrig gå i stor, kemiskt sett naturligtvis. Först sedan problemet ligger fullt löst i
fysikalisk-kemiskt avseende, går man över till att prova resultaten i något större skala — om
det behöves. Hava dessa båda instanser givit goda resultat, så går försöket vidare ut i
någon av verkens fabriker. Av sådana där halvstora apparater såg jag knappast mer än
en provrostugn för tillfället. Röstning av sulfidmalmer får väl anses vara
»Metallgesellschafts» klassiska och alldeles speciella specialitet.
En stor avdelning arbetade med utexperimenterandet av nya användningsområden
för kautschuk. Man hade nyss lyckats att skydda spinnspolarna vid
konstsilkefabrikatio-nen mot korrosion i de svavelsyresura baden genom att överdraga dem med kautschuk,
som emellertid måste påläggas i flere skikt för att häfta ordentligt fast.
Korrosionsunder-sökningar företagas f. ö. i stor utsträckning och stå under ledning av prof. Sachs, som
demonstrerade dessa experimentanordningar. Själv höll han på med undersökningar av det
gamla som det vill synas evigt olösta och lika evigt aktuella problemet om martensitens
struktur. Korrosionsundersökningarna gjordes i glas- eller träkar med rörverk och
lösningar av koksalt och vätesuperoxid.
Under besöket i Frankfurt passade jag på att uppsöka prof. Rob. Schwarz i
universitetets kemiska institution, vilkens undersökningar över reaktioner mellan genom
elektriska urladdningar eller bestrålning aktiverade gaser och vissa kristaller tilldragit sig mitt
intresse genom sin släktskap med mina försök att ändra reaktionsförmågan i fast tillstånd
genom bestrålning. Under tiden sände jag mina elever till »Senckenbergsche Stiftung»,
vars utmärkta paläontologiska och mineralogiska samlingar jag kände från tidigare besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
