Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 10. 12. mars 1931 - Dahrén-pålarna, av A. Dahrén - PAF? - „Patentsaken“ - Lawaczeck-diskusjonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
formning, som pålarna fått vid ett stort antal arbeten i
Sverige.
Pålmanteln bildas genom hopfogning av U-formade,
vinkelrått avsågade jårnbalkar, som stållts med flånsarna
mot varandra, så att de mellan sig bilda en fyrkantig kanal.
Fig. 3. De bultar, med vilka balkarna hopfogas, placeras
så nära flänsarna som möjligt för att ge ett stort fritt ut
rymme inuti pålen.
| Allt eftersom pålen neddrives, placeras nya U-balkar
växelvis på pålens båda sidor ovan de redan neddrivna.
De placeras så, att skarvfogen på ena sidan svarar mot den
motsatta balkens mittparti. Fig. 4. På så sätt uppstå inga
genomgående fogar, och pålen blir därför motståndskraftig
mot böjning. Naturligtvis förutsätter arrangemanget, att
ena U-balken i pålens nedersta del, är hälften så hög som
sin motbalk. För övrigt äro de använda järnbalkarna av
sågade i lika stora längder. Vid pålning på plats, där den
fria arbetshöjden är begränsad, böra balkarnas längd ej
vara större än vad den fria arbetshöjden medgiver.
För att man under neddrivningen skall kunna anbringa
ett centriskt tryck på pålens övre ända, kräves en jämn
avslutning av pålen upptill. Denna åstadkommes genom att
man på den kortaste balksidan fåster en förlångningsbalk,
vars långd år hålften av den brukade balklångden. För
"varje gång pålen förlånges genom skarvning flyttas för
långningsbalken upp och över till andra sidan.
För att hindra de mot varandra stödjande balkflånsarna
att förskjutas i sidled insåttes vid balkarnas skarvstålle
på båda sidor korta styrbultar, försedda med stort huvud
och stor mutter. (Fig. 3 och 5.) -
Vid sammanbultningen av U-balkarna inlågges mellan
balkflänsarna och stödytorna i övrigt remsor av låmpligt
material för tåtning, så att icke sand eller lera samlas i
pålen, vilket skulle hindra hejarens arbete. Om så önskas
kan tåtningen göras så omsorgsfullt, att åven vatten hindras
från att trånga in i pålen.
I pålens nedre ånda, mellan jårnbalkarna, fåstes en
s: k. pålfot. (Fig. 1, 2 och 7.) Denne pålfot år kring yttre
kretsen försedd med en stödyta, mot vilken pålmanteln —
i detta fall jårnbalkarna — vilar.
I pålfotens centrum. finnes lagrad en pålspets av stål.
Kring. dess övre kolvliknande parti kan en packning lätt
anordnas för att hindra vatten att intrånga i pålen. Pål
spetsen har ett grövre mittparti, som avsmalnar nedåt
och uppåt bildar en plan stödyta, på vilken pålfoten vilar.
Spetsens nedre ånda år hårdad och försedd med borrkrona
lik den hos ett grövre bergborr. Även spetsens övre ända
är härdad.
Under pålens neddrivning bearbetas pålspetsenoch i
vissa fall åven pålfoten med slag av den hejare, som år
nedförd i pålen. Spetsen och pålfoten utgöra dårvid ett
fördrivningsorgan, som undantrånger jord och underlåttar
sjålva pålens neddrivning. . |
Då pålen nedförts till berg, bearbetar hejaren spetsen
så att denna i likhet med ett bergborr intränger i berg
grunden. Den omgivande marken hindrar dårvid sido
förskjutning av pålåndarna, så att pålspetsen intrånger i
1
berggrunden, åven om denna utgöres av en starkt sluttande
slånt. .
. Då spetsen på grund av hejarslagen bearbetar berget,
studsar hejaren flera gånger för varje slag. Härigenom kan
man med säkerhet avgöra, när spetsen nått ned till berg.
Någon kringvridning av spetsen behöver ej förekomma,
enär spetsen även studsar för hejarslagen och därigenom
med lätthet tränger ned i berget, så att betryggande fäste
för pålen erhålles.
Ur belastningssynpunkt medför anordningen med pålen,
pålskon och pålspetsen stora fördelar, i det att alla krafter
sammanföras till en centriskt belägen punkt, som har till
förlitligt fäste i berget. Därigenom kunna inga böjande
moment uppstå i pålmaterialet och detta kan alltså helt
utnyttjas för upptagande av belastningar.
Om vatten samlas i pålen, hindrar detta ej hejarens
rörelser men minskar slagkraften, i synnerhet om hejarens
diameter är för stor. Det vatten, som eventuellt intränger
i pålen, avlägsnas mycket lätt med hjälp av en flaska med
bottenventil, som föras ned i pålen. |
Då pålmanteln är fullt färdig, nedföres det antal arme
ringsjärn, som med hänsyn till pålens blivande belastning
kan anses nödvändigt. Armeringsjärnen sammanhålles
därvid med byglar, så att de intaga rätta lägen. Pålen
fylles därefter med fet betong, som genom de genomgående
bultarna erhåller god förbindning med järnbalkarna.
Järnets rostning i lera är mycket obetydlig. Om rost
ning skulle förekomma angripes de järnbalkar, som bilda
Dahrén-pålen endast från yttre sidan, enär betongen på
inre sidan skyddar järnet. Om efter ett stort antal år järnet
av någon sårskild anledning skulle rosta upp, återstår i
varje fall den armerade -betongpelaren, som på grund av
betongens egenskap att hårdna undan för undan, då erhållit
erforderlig styrka att ensam uppbära belastningen. Själva
stålspetsen är så grov, att upprostning av densamma ej
behöver befaras. (Fortsettes.)
PAF?
Vi har i det siste beskjeftiget oss endel med Papir
industriens forskningsinstitutt, og vi nevner det også
idag. Dette navn egner sig ikke til bruk, hverken i skrift
eller tale, om vinteren når dagene er korte. Og av nær
liggende grunner kan man ikke forkorte navnet til P
. F.
Da det også i fremtiden vil være oss en glede å
beskjeftige oss med dette fortreffelige institutt, tar vi
med takk imot et intelligent og tillitvekkende forslag
til forkortet skrivemåte, som vil kunne spare tid, blekk,
papir, trykksverte, arbeide og penger.
Vi har mottatt eft allerede, det som står i overskrif
ten. Det skal symbolisere det som almenheten blev da
det lykkedes papirindustrien uten brask og bram ved
eget arbeide og egne midler å reise instituttet.
”
Men vi vet ikke om rette vedkommende vil like det.
Dessuten er der en f for lite efter den nye rettskriv
ning. Og vi tar derfor gjerne mot flere forslag.
«<PATENTSAKEN?
STYRET FOR DET INDUSTRIELLE RETTSVERN
BLEV FRIKJENT |
Den sak mot Styret for det industriele rettsvern, som
vi bragte meddelelse om i forrige nummer, har vært viet
en betydelig interesse i orienterte kretser.
Dommen falt fredag og gikk ut på at Styret for det
industrielle rettsvern ved dets direktør Wyller blev å
frikjenne for ingeniør Chr. F. Grøners påtale. Saks
omkostninger tilkjentes ikke. ;
— Vi vil i næste nr. bringe en ekstrakt av domspremis
sene.
LAWACZECK:DISKUSJONEN
Et tilsvar til ingeniør Vaumund fra herrene Berdal
og Vogt kommer p. g. a. fravær først i næste nummer.
/
$
RH - EE g s
SE .?’Äf’ e . Q****:»Z*)&*”" RR e—— eE:) <
p LA SA l
Lå, *ua W?R.?f”&å lA AC SOS KII Sna N
HE a :*ss&c nE a mm & b ÖR S
E e
1 å å lB SCa LE M LE T
IR S rer RRR R ses
.il 0 V La RRR ix*—#&?:*f*)&fl* E R
Å æ xgäå*gc R 4r FSEE iA < M em?
m
8 EOO00 bk A et T 0 R
LEE A e -
E K p e «r b år E
P rstvasgpesemnensie 4
R S R t v F eee
L E H FI E N >SR S ERER pLe A
L LE ER 2_!(*&& Å r é - e OTRHI ESRS
L A =’*=:’?x’=-*s—"*”—”—3*ä” R S a nssn Øe, RR RER T
- BAn S 0 Å en A
L 8100 A BE IPr
n em SE FSEE nSa «;-.—.« ;
EOO 00 T R I A e
~i N _ås £ Å - ?_;;....a,—a&_;;’;_,;:.,_’;.’w, E rR”xäwg?*’
S LLE SSS aAL I SP G
0 S ER |- R P
Le B nn SD x*%* 20 R T N e RE i
A E p 2 RS e 1 D e K
S*;L( o E SSA p L en me RE ERAN SRI osrd
R RSS EeR E s:’;*.«—%?* :
åSBM TI A LL
T
E E A / A ä3*”;3*? i
E ØM >RER å A % 2 A Y ’;%*äm vi
PR i;!:.ii;»i..;’ R N ’,,_.,5 L ~,;—,;»—53.;? S. Å
T
hse E ö E ]T ;» A m
ALR Ö SRR AA O SE SEE
8E M AN LOO i
0 NJ /Ø ; »g&’å::*å I:;3_»:_.*3 aR »; *(x8 «&åå?? S
R 0 e BAr M E m
tt KM S R d
dddn E * å A EØ 7TR OT
emn T AN Æær %. OSN * SRR s gAN
| RRR SN EG |G N
e mRR
sR *
| a Ar m LEE SRD ASRR
R& A v K EID
A ER
a EEn L R SdaAS R a N MAE R /]
j lÆæ T Ma aarad iRSS RRRRRR gr :
| T mn,&*’"xä* > »ÄÅ*Q*&%*’***»,N a]’
LL E A DR aSarEET 0M a
e a eAe E 5
p 2eæ PT ne F å
n EER 3 a e e p å
Da n POT aS V Rer R e
m had R ; RI ,ed RRrraAR
nr
E Pn A
Pelspiss og pelfot. Til høire en ,,Dahrénpel’’.
124 TEKNISK UKEBLAD Nr. 10 - 1931
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
