Hösten är kommen och vindarna gno.
Mamsellerna Ægir ha alls ingen ro,
Storståtliga jungfrur, fastän, som J sen,
De oppnästa äro hvarendaste en.

Neptunus om hösten ej vet hvad han vill;
Kanhända mot rusket att gikten tar till.
Då tåla hans order ej minsta uppskof,
Ty då blir ett väsen i hela hans hof.

Najaderna jagas hvar en i sin stad.
Kanhända ni aldrig har sett en najad:
Till skapelsen är hon en underlig tös,
Som Dalkulla opptill, men bak som en gös.