Hvad han växt på några dar!
Himmelsblå och silfverklar
Kilar der en liten bäck:
Det var hin att vara käck!
Tar ett skutt, yr och lätt,
Stänker sippans schalett
        Genomblöt. —
        ”Tocke nöt!
        Han kan gerna, munsjör!
        Se sig för.” —

Skrattar blott och brådtom har,
Bryr sig ej om hur han far.
Fram han skall med lock och pock,
Stöter hufvu’t mot en stock:
Fy, hvad spånor och smolk! —
”Lymmel, ser han ej folk!”