Fråga icke om vi tycka om’en!
Våren är oändligen välkommen.
Länge nog ha vi fått gå och sukta:
Hela verlden skall nu ut och lukta.

Själen legat hop sig. Tung och dåsig,
Bör han ut och låta blåsa på sig,
Och för att få ut de gamla vecken
Hängas ut på alla väderstrecken.

Lockande är vårens fria himmel.
Öfverallt man ser bestyr och hvimmel,
Glada anleten och nya moder,
Roddarbåtar, fulla med kommoder.

Staden har ej annat än förtreter.
Landet har så många rariteter:
Gräs och blommor, hvarmed Flora stökar
Och så mycke, mycke, mycke gökar.