Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teosofien såsom kulturfaktor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
växande behof af större sanningsmått — beliof, hvilka rikta sig
mot de sanningsrymder, som ej ligga inom den fastslagna ra-
men. Kasta vi en blick på de olika världsreligionerna och
skilda andliga uppfattningarna, finna vi i dem alla vissa ge-
mensamma grundsanningar; hvad som växlar och skiljer dem
åt är den olika ram af någon viss historisk personlighets så
att säga »kött och blod», hvari dessa sanningar merendels klädts.
Till följd af kulturens tendenser måste alltså i hvarje tid
af framåtgående kulturutveckling stå en strid emellan å ena
sidan den redan fastslagna religiösa eller intellektuella uppfatt-
ningen och å andra sidan den vidare och friare åskådning, som
tidens fortgående utveckling kräfver. För allt detta måste den
sanne teosofen hafva öppen blick. Kan vet, att han lika gärna
kunde bjuda den hungrande stenar att äta som att söka fylla
de stora massornas andliga lifsbehof med ett extrakt af de
österländske vises högsta läror. Strängt häfdande utvecklingens
organiska natur bjuder teosofien en hvar, hvad han närmast
behöfver: åt den intuitive tänkaren än högre synvidder; åt den
betryckte dagakarlen en fastare tro på den gudomliga rättfärdig-
heten och kärleken; samt åt alla en värdigare, sedligare grund
för ett ädelt lif i släktets och kulturens tjänst.
Hafva vi sålunda funnit, att sanningens och tänkandets rym-
der äro oändliga; och erkänna vi, att det ligger i kulturens
egen natur likasom en manande drift, som tvingar oss framåt
emot detta oändliga, ej töfvande, ej seende tillbaka, så torde
vi heller ej känna något nedslående i att följa denna vår egen
naturs innerliga maning. Tvärtom måste det för människan
vara upplyftande att veta, att hennes möjligheter äro oändliga.
Sant är, att denna maning ej smeker den andlige lättingen, som
tror sig kunna i strid med hela världsutvecklingens väsen i
dödsögonblicket göra ett språng ifrån att vara en jämförelsevis
lågt utvecklad varelse till att varda »fullkomlig såsom Fadern
i himmelen fullkomlig är».
Redan i det föregående har jag antydt såsom min upp-
fattning, att teosofien genom att öppna vidare perspektiv skall
verka utvecklande ej blott på ett ringa fåtal, släktets förgångs-
män, utan äfven därigenom indirekt på de stora massorna, för
hvilkas höjande förgångsmännen lefva och verka. Men teosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
