Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Axel Lillie 1663 kom hem till sitt land igen,
var han fader- och moderlös: båda hans föräldrar hade
år 1662 gått ur tiden. Underrättelsen om faderns död,
som timade den 20 dec. 1662, nådde honom i Paris
först den 7 febr. följande år.
Om det intryck, som Axel Lillie gjorde strax
efter sin återkomst till fosterlandet, då han först
syntes såsom deltagare i hofvets nöjen, skrifver en
samtida: »Den unge Axel Lillie är nu uppkommen, hvit
som en svan, sin salig fader mycket lik, allena är han
tämmelig lång. Han är mycket karg och nisk till att
begynna med». Han skulle nu jämte sina syskon tillträda
sin rika arfvedel. De tre unga grefvarna Lillie voro
genom sin rikedom och sin börd att räkna bland den
svenska adelns mest bemärkta kavaljerer och mest lysande
partier. De tre brödernas enda syster Katarina Lillie, den
äldsta i syskonringen, hade redan 1654 gjort ett
förnämt gifte med Gustaf Adam Banér, fältherren Johan
Banérs ende son, grefve till Sordavala i Finland.
Det dröjde icke länge efter, bröderna Lillies
hemkomst från sina utländska resor, innan de kort efter
hvarandra trädde i äktenskap med högättade
damer. Först kom Gustaf Helmer, den varmblodigaste
af de tre, han som redan vid inträdet i ynglingaåldern
stått för kulor och krut. Den 24-årige
öfverstelöjt-nanten hade sett mer af världen än de flesta, då han
på hösten 1663 höll sitt bröllop med Anna
Wachtmeister, dotter till riksstallmästaren friherre Hans
Wachtmeister af Björkö, den svenske stamfadern till
den sedan så vidtutgrenade Wachtmeisterska ätten.
Svenska bilder fr an löoo-lalei. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
