Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han, så att säga, i sin conduite är som halfgalen, så
skall han dock vara begåfvad med en ovanlig talent
till att upptänka ondt».
Gustaf Banérs här nämnde svärfader, förre
riksrådet friherre Bengt Skytte, var en föga värdig
arf-vinge till ett namn, hvilket hans fader, Gustaf Adolfs
lärare, gjort berömdt. Lärdom och kunskaper ägde
dock äfven han, och Johan Skyttes son hade lika litet
som Johan Banérs behöft vänta på yttre framgångar:
vid 32 års ålder var han landshöfding, vid 34 år
riksråd. Ett slags själsfrändskap torde hafva fört Skytte
och Dulle Baner tillsammans. En viss oberäknelig
hållningslöshet, förenad med ett drag af fantastisk
äfventyrlighet, tillhörde dem båda. Tillsammans bilda
de en egendomlig grupp bland dem af vårt
sextonhundratals historiska figurer, som man skulle kunna kalla
de misslyckade. Skytte var den mest betydande af
dessa båda och ansågs såsom en farlig man. Han blef
för sina stämplingar till Adolf Johans förmån afsatt
från sitt rådsämbete 1664 samt lefde sedan ett slags
vagabondlif, dels i Sverige, dels i utlandet, sysselsatt
med hvarjehanda äfventyrliga planer.
I sitt äktenskap med Kristina Sparre, hvilket
Skytte föga hållit i helgd, hade han en dotter Maria.
Till henne vände Gustaf Adam Banér sin håg, redan
flera år innan Katarina Lillies död gjorde slut på
deras äktenskap. Det gick så långt, att Baner under
Skyttes frånvaro i utlandet efter 1664 flyttade till hans
hus och bodde där, medan hans egen hustru satt
öfvergifven i det Lillieska huset, hvilket Banér hyrde af
sina medarfvingar. De kvinnliga ledamöterna af Skyt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
