Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem dock iiitet djur, försann,
kvinna, man,
inga slånd ell’ höga maklcr
motstå kan. — — —
Jag bekänner tliy fritt ut,
att mitt lifs början och slut
är din kärlek, min herdinna!
Ty för dig vill jag all nöd,
ångst och död
gärna utstå, låta rinna
min blod röd.»
Poemet har åtta stanser: deras
begynnelsebokstäf-ver bilda namnet J-u-l-i-a-n-a pr. (princeps). De äro
tillägnade en af Sveriges högst stående unga damer,
tillhörande själfva konungahuset, prinsessan Juliana af
Hessen-Eschwege. Hon var kusin till konung Karl XI,
och det ansågs en gång, att hon var bestämd att blifva
Sveriges drottning; hennes moder var Karl X:s syster,
pfalzgrefvinnan Eleonora Katarina, i äktenskap förenad
med landtgrefven Fredrik af Hessen-Eschwege. Denne
hade stupat under fälttåget i Polen 1655, och den
unga prinsessan Juliana hade sedan vuxit upp vid det
svenska hofvet. Såsom de flesta af Johan Casimirs i
Sverige bosatta ätt, hennes egna föräldrar icke
undantagna, kom prinsessan Juliana att göra mer bekymmer
än glädje åt den ättegren af det pfalzgrefliga huset,
som satt på Sveriges tron. I ungdomsåren var hon
dock genom sin skönhet en prydnad i den unge
konung Karl Xl:s och hans moders hof och omfattades
med mycken välvilja af den sistnämnda.
Då inträffade helt oförväntadt en katastrof, som
kastade sin skugga öfver prinsessans kommande dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
