Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ios
önskade han, där Gud behagligt vore, sig kunna få
lefva så länge, att han kunde större lydnad och något
tacksamhetstecken sina kära föräldrar... få bevisa. Men
såsom han förmärkte sorgegråten med sin tilltagande
svaghet mer och mer förökas, så fattade han
frimodighet, sig och dem tröstade, sägandes: Min kära fru
moder, gifver Eder tillfreds! Hvad är då ett år eller
några, vi lefva mer eller mindre, emot evigheten, uti
hvilken ingen ungdom eller ålderdom är? Ja, tusen år
äro icke mera för Gud än en dag (såsom han med
konung David upprepeterade); ja, den högsta åldern,
vi nu träffa, är emot den framfarna tiden icke mera
än en punkt till räknandes, mycket mindre emot
evigheten, dit vi lända.»
Den goda fru Margareta hade icke sin make vid
sin sida, då detta hårda slag drabbade henne; icke heller
torde hon hafva varit hos den gamle krigaren, när han
under en tillfällig vistelse i Pommern följande året
afled. Under mellantiden hade dock den gamle Forbus
varit hemma; och bland andra spår af denna vistelse
finnes en anteckning på ett gulnadt papper af hans
åldrande hand: »Inventarium på min salige käre sons
saker».
Hvad den 24-årige unge friherren efterlämnat af
kläder och lösören var i själfva verket icke så alldeles
obetydligt; och förteckningen kan sägas gifva en
föreställning om, hvad som en ung adelsman vid denna
tid kunde anses behöfva för sin personliga utrustning.
Anspråkslös var den linnegarderob, med hvilken fru
Margaretas moderliga hand utrustat sonen till hans
utländska resa, och hvars förteckning ännu föreligger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
