Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handen och försöka att »taga toppen af den unga
tallen, som är samma året vuxen, och stöta den sönder
till mjöl och slå där stark ättika och det hvita af
några ägg ibland och göra en deg däraf och stryka
tjockt på ett kläde och lägga öfver lefvern». Fromt
tillägger den bekymrade modern: »Gud, som är den
bäste läkaren, han hjälpe dig, min allra käraste son,
sitt heliga namn till ära och mig, arma bedröfvade
kvinna, till tröst».
Äfven Gustaf Horn fick erfara, åtminstone någon
tid, att, såsom styffadern uttryckte sig, »sedan kriget var
allt, var intet mer att förvärfva». Den unge
kavalleriofficern gör från Stockholm i bref till sin moder (1652)
följande beklagliga målning af sin nödställda
belägenhet. »Jag har intet så mycket, att jag kan köpa en
måltid mat, än sedan mera, ej heller en skjorta på
kroppen, sedan jag senast blef så illa bestulen».
Bittert klagar han, att han »inte kan hålla sig som andra
cavalieri, som dagligen skola gå och akta uppå
Hennes K. Maj:t».
Trösterikare låter det i ett bref till modern tre
år senare från Riga — det må blifva det sista af de
många här meddelade brefutdragen. Det är ett stycke
erotik med krigets allvarliga bakgrund.
I Riga hade Gustaf Horn gjort bekantskap med
»en jungfru, som han engagerat», berättar han, oviss
om hans moder skulle gilla hans val. Hennes namn
var Anna Helena von Gertten, och hon var dotter
af generalmajoren och landtrådet Bernhard von
Gertten, som tappert stridt under Sveriges fanor. Nu stod
Gustaf Horn färdig att från sin brud draga i fält i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
