- Project Runeberg -  Svenska bilder från sextonhundratalet. Anteckningar ur gamla papper /
123

(1896) [MARC] Author: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blott med egna medel, utan äfven med andras. Med
dygderna följde nämligen äfven deras vrångsidor:
frikostigheten blef slöseri, det ridderliga sinnet urartade
till en anspråksfull stolthet, mottagligheten för
främmande bildningselement till förkärlek för det utländska.

Kristina var ock, det får ej glömmas, enligt
Axel Oxenstjernas vemodiga ord, »den store Gustafs
dotter». Och till svenskhetens allmänna kännemärken
kommo hos henne vissa särskilda Vasadrag. Det är
ej endast faderns skaplynne, som vi hos henne
återfinna, kanske ej ens i främsta rummet. Framför allt
saknas hos henne den egenskapernas sköna harmoni,
som gjorde honom ej blott till sin ätts utan till sitt
folks störste son. Men andra Vasaättens
egendomligheter möta vi hos henne i rikt mått. Lusten att gå
sin egen väg, att vara en personlighet för sig,
fordran att få göra sin individualitet gällande i all dess
utprägling, allt detta hörde hennes ätt till; den stora
intelligenta begåfningen icke mindre. Ett annat
Vasadrag, lätt igenkännligt äfven hos Kristina, var det
heta blodet, som i uppbrusningens ögonblick icke lätt
kunde hejdas. Kanske skulle man ock till förklaring
af de mörka punkterna i denna Vasaättlings lif kunna
erinra om de olycksöden, som drabbat tvenne af
Gustaf Vasas söner. Kristinas lott var lyckligare än
konung Eriks och hertig Magnus’, och Monaldeschis öde
bör icke likställas med Nils Stures; men Kristina hade
såsom en ättens arfvedel med snillets lysande gåfvor
tvifvelsutan äfven fått något af dess farliga grannar i,
själens dunkla regioner.

»Drottningen utan rike» upphörde själf aldrig att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:05:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tesvebild/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free