Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppfostrad med motvilja för allting utländskt; hans
naturanlag hafva för öfrigt gjort honom benägen att
ingenting lära, och han har ovanligt ringa håg för
hvarje sysselsättning.»
Ett undantag härifrån bildade dock, såsom kändt
är, krigiska öfningar; och åt den unge konungens
insikter i krigarens yrke gifver vår författare allt
erkännande. »Han förstår mycket väl att leda militäriska
öfningar, så väl till fots som till häst, att ordna
trupperna och att uppställa dem i slagordning Han gör
detta så bra och med en sådan ledighet, han talar
därom med så mycken grundlighet samt gör så noga
reda därför, att han förefaller som en gammal
fältherre, då man ser honom i spetsen för sina trupper.
Man märker naturanlaget, som besjälar honom vid
dessa sysselsättningar; då är han i sitt esse och på sin
rätta plats.»
Därpå följa anteckningar rörande konungens
lef-nadsvanor och enskilda lif. »Han äter mycket, men
är icke glupsk. Förr spelade han någon gång; nu
gör han det icke mera. I sitt spel föreföll han snål:
han räknade, funderade, men det hände honom ej
att blifva het eller att komma i tvist. Med ett ord
sagdt, han har nog sina gifna böjelser, men inga
passioner, som visa sig på ett mera verksamt sätt. Hans
vrede synes vara häftig, men den håller sig dock inom
sina gränser. Det tillfälle, då han mest förgått sig,
var då han en gång under rusets inflytande drog
värjan mot en officer vid sitt garde, hvilken yttrat sig
högst närgånget mot honom. Detta inträffade förlidet
år på Öland. Då ropar han högt, förifrar sig, okvä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
