Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skingrade, och af den gamla prakten bevarades
tillräckliga spillror för att väcka den resande främlingens
förvåning. > De äro utstyrda», säger vår antecknare
om ett par af dessa slott i hufvudstadens närhet, i
italiensk smak, med vackra rum, prydda med taflor
och marmorstatyer, hitförda från Italien och Tyskland,
med möbler i siden och sammet samt med
förgyllningar i taken.»
Ordning och skick rådde under Karl XI:s stränga
regemente i Sveriges hufvudstad — stundom med en
inskränkning i den personliga friheten, som ej kunde
vara behaglig för främlingen. Särskildt omnämner
Bichi med förvåning och missnöje den stränga
uppsikten öfver kyrkobesöken. Att polispatruller på
söndagarna under gudstjänsttimmarna utsändes för att
kontrollera kyrkogången och arrestera eller bötfälla
dem, som uraktlåtit denna skyldighet, samt att
anteckning fördes öfver bänkägarnas i kyrkorna frånvaro
från gudstjänsten — frånvaron medförde böter * -— allt
sådant föreföll med skäl äfven den ortodoxe
Malteser-riddaren hårdt och orimligt.
Den ständiga tillsynen öfver eldfara genom torn-
* Den då gällande lagstiftningen i ämnet innehålles i Kongl.
Maj:ts förnyade stadga om eder och sabbatsbrott, d. 17 okt. 1687.
Där föreskrifves, att den som försummade gudstjänsten skulle tre
gånger varnas, och om därmed intet uträttades, ställas för världslig
rätt och »plikta lika med den, som i kyrkan förtörnade Gud och
förargade sin nästa med eder och banskap». Hvad Bichi här
anför synes dock snarare häntyda på det genom ofvannämnda stadga
upphäfda plakatet af d. 2 okt. 1665, enligt hvilket pastor i hvar
församling skulle anteckna sådana personer, som underläte att
bevista gudstjänsten, varna dem och, om det icke hjälpte, draga dem
för världslig rätt, som ägde att straffa den tredskande med »hugg,
hälctelse, böter och tjänsts förlust».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
