Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätta på en kjortel, af silfver och guld och ett stycke
fint holländskt lärft af 63 alnar.» »Jag önskar»,
skrif-ver han, »att mitt hjärta måtte förslita det med hälsa
och välmåga.»
Grefvinnan Juliana tackade »sitt hjärtas herre»
för hans omak, ehuru hon stundom synes hafva varit
kritisk på hans smak. »Det spanska vinet är mig
till-handakommet», skrifver hon en gång, »hvarföre jag
ödmjukeligen tackar. Det smakar rätt som om det
vore kardemummavin.» — Till gengäld skaffade hon sin
make en kock från Stockholm, hvilket icke hade sig
så lätt. Hon hade åtskilliga att »koka på prof» hos
sig, men de flesta voro enfaldiga stackare, och »Gud
vet», skrifver hon, »hvilken af de trollen icke dricker
tobak». Slutligen anträffade hon en, som var »liten
och rätt snäll», och som hade lärt konsten »hos mäster
Israel, som tjänte hos Mauritz Posse.» »Det är sant»,
skrifver den sparsamma frun, »nock tar han till, det
måste min hjärtans herre ock icke förvägra’n; ty om
en kock skall göra något godt, så måste han ock ha
något godt därtill att göra med.»
Men spetsen »af silfver och guld», som skulle
sättas på kjorteln, den kom ej till användning på länge,
om ens någonsin, ty den goda grefvinnan ägde ingen
därtill lämplig kjortel. Men en vacker dag — det var
året innan fru Julianas död, sedan hon flera gånger,
enligt sina egna ord, »legat i dödsens käftar», synes
hon bland sina sorger och vedervärdigheter hafva känt
saknad af hvad som hörde till lifvets gladare behof.
Hon, som så länge lappat sin gamla »silkcsnattröja»
och som »helg- och hvardag» måst gå i samma kläd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
