Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Juli 1915 - Från förbundsområdet - Göteborg - Lund - Agitationen - Facktidningen - Avtalsförhållandet - Dyrtidstillägg - Är du en av dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
TEXTILARBETAREN
tre först krigsmänaderna fingo nästan samtliga högst
avlönade textilarbetarna i Norrköping reda sig på
ungefär denna inkomst, och ej stort bättre har det varit
i Borås allt sedan den första krigstnånaden. I
Furulund t. ex. ha vävarna sedan aug. månad förra året
haft en inkomst av endast mellan 10 å 15 kr. pr vecka.
Med full arbetstid skulle ifrågavarande arbetare
vid Mölnlycke haft en inkomst av cirka 235 kronor
under angivna tid, även det en alltför ringa inkomst,
naturligtvis. Men den lönen, liksom lönerna för övrigt
inom textilindustrin, står dock i proportion till den
organisatoriska insats arbetarna gjort.
I Mölnlycke är den insatsen mycket ringa eller så
gott som ingen alls. För några år sedan försökte väl
arbetarna därstädes upprätthålla en fackförening, men
utan att lyckas. Nu — eller åtminstone för något år
sedan — voro de i besittning av ett tämligen bra
Folkets hus samt upprätthöllo en arbetarekommun och
en nykterhetsloge, men icke någon fackförening —
nej, tycker någon det.
Så länge textilarbetarna icke göra vad de
verkligen kunna göra, så länge få de också svälta mer än
andra arbetare. Man kan beklaga dem, och man kan
skälla ut kapitalisterna, men därigenom få de icke
en enda tugga mera bröd.
Lund.
Vid Borgs söners textilfabrik härstädes förekom i
början av denna månad ett utslag av synnerligen
hänsynslös brutalitet från fabriksledningens sida. Nio
gamla arbetare, samtliga mellan 60 och 80 år och
anställda vid fabriken sedan mellan 20 å 45 år
tillbaka, erhöllo utan vidare avdrag å sina knappa löner
med 4 öre pr timme. Avdrag i dessa tider å förut
knappa löner! Det kan man säga är kapitalistisk
hänsynslöshet utan gräns! Redan prisstegringen å
livsförnödenheterna sedan krisen torde ha reducerat
lönerna med minst 5 öre pr timme; alltså en
nedsättning av omkring 9 öre å löner, varierande
mellan 22 och 28 öre pr timme.
Ehuru de gamla ej tillhöra fackföreningen tog
dock denna sig an deras sak, med vilket resultat är
oss icke bekant då detta skrives.
Agitationen.
På uppdrag av förbundsstyrelsen och med uppgift
att bedriva agitation bland textilarbetarna, särskilt de
kvinnliga, besökte fröken Helga Petterson, medlem
av förbundets avd. n:r 20 i Stockholm, följande
platser under sistlidne juni: Linköping, Mjölby,
Karlshamn, Kristianstad, Halmstad, Jonsered och Alingsås.
Under senare hälften av juli samt under augusti
företager fröken Petterson ånyo en resa i samma syfte.
Facktidningen utgives med detta nummer i
nytt och mera ändamålsenligt format. Genom
förändringen underlättas läsningen och hanteringen i
övrigt, vartill kommer en påfallande maning att även
efter en första läsning bevara densamma. Att
förbundets medlemmar intet ha att erinra mot den
vidtagna åtgärden, vilken grundar sig på beslut av
förbundsstyrelsen, taga vi för givet. Red.
Avtalsförhållandet mellan arbetare och
arbetsgivare skall, enligt uppdrag av civilministern, bli
fö-mål för undersökning av socialstyrelsen, som därvid
— enligt yttrande av civilministern — “icke lärer
underlåta att under utredningsarbetet anlita biträde av
sakkunniga personer även utom styrelsen”. Väl
utförd skall utredningen utgöra en direktivgivande
grundval för yrkande om lagstiftning i syfte att giva en
rättslig reglering åt avtalsförhållandet mellan arbetare
och arbetsgivare samt att i övrigt verksamt befrämja
arbetsfreden.
Försöken vid 1910 och 1911 års riksdagar att
lagstifta på området är i friskt minne, och det skall bli
intressant att se, om man sedan dess lärt något på
den sidan, där man ej högre önskar än ett fullständigt
vingklippande av arbetarnas föreningsverksamhet.
En förnuftig lagstiftning på området, och framför
allt en sådan som lämnar rätten att lösa intressetvister
obeskärd åt parterna själva, bör mottagas med
tillfredsställelse på arbetarnas sida. Sannerligen har icke
hittills allt för mycket dyrbart krut spillts på lösandet
av tvister, vilkas orsaker varit av ringa eller
tvivelaktigt värde, och vilket allt för många gånger
föranlett kraftlöshet just vid de tillfällen, då viktiga
intressen krävt ett omvänt förhållande.
Dyrtidstillägg åt arbetarna finner svenska
arbetsgivareföreningen vara synnerligen olämpligt. Det
kunde, förklarar man, bli ett farligt prejudikat, av
vilket arbetsgivarna en annan gång i liknande
situation kunde begagna sig. Liknande situation ?
Kunna, månne, arbetsgivarna komma i en sådan situation,
som den, vari arbetarna nu befinna sig? D. v. s.
att på grund av dyrtid bli urståndsatta erhålla det
allra nödvändigaste för livets uppehälle. Troligen
icke. Förklaringen har smak av cynism och bevisar
endast vad man förut så väl visste, nämligen att
arbetsgivarna aldrig ämna lämna något mera ifrån sig
än vad arbetarna i kraft av sin enighet och
sammanhållning kunna förmå dem till.
Är du en av dem, som, utan att tillhöra sin
fackförening, ständigt framhålla fackföreningens
oförmåga att förbättra arbetsvillkoren? Se då efter vad
du själv och dina klandrande likar utför i det
avseendet! Du skall icke kunna påvisa ett enda fall,
där oorganiserade arbetare förmått höja lönen eller
förbättra övriga arbetsvillkor, men väl att de
åstadkommit försämringar därigenom, att de på grund av
egoism, snålhet, okunnighet eller av andra liknande
orsaker icke tillhöra fackföreningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
