Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1916 - Arbetarpressen, av Textyrius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETARPRESSEN.
Av de medel, som arbetarklassen har
till sitt förfogande i sin kamp för större
ekonomisk och social rättfärdighet, torde
intet vara viktigare än den egna
tidningspressen. Bildlikt talat kan man säga, att
fackföreningsrörelsen är arbetarklassens
starka och oböjliga ryggrad och den egna
tidningspressen dess hjärna. Med endast ett
av dessa båda organ skulle arbetarklassen
vara utan politiskt liv, men i besittning av
dem båda, livskraftiga och utvecklade, har
den ej allenast liv utan också kraft till strid.
Att, som det heter, hålla huvudet kallt,
så att hjärnan fungerar, är ju av allra
största vikt för den enskilde individen; så ock
för arbetarklassen i kampen mot vanor,
begrepp och system med starka positioner,
vilkas intagande kräver ett sunt och klart
omdöme. Att förfoga över en tidningspress,
som i alla avseenden fungerar till gränsen
för det bästa möjliga, betyder för
arbetarklassen en makt av allra största värde.
Men lika värdefullt som detta medel är,
lika mödosamt är arbetet för att få det upp
till högsta gränsen. Här, om någonsin,
gäller det eniga och jämna tag.
Det är icke endast olika principiella
riktningar och oppositionsyttringar man vid
smidandet av detta vapen har att kämpa
mot, utan också mot en väsentlig brist på
förståelse för realiteter och mot ett alltför
stort överflöd på speciella riktningar och
tycken. Intet av arbetarklassens övriga
medel är för sin existens och skärpning till
full effektivitet så helt hänvisat till konkur-
rensen på kapitalets egen mark som just
arbetarpressen. Det gäller för denna press
att tränga undan en motståndare, som på
grund av riklig tillgång på kapital, kunskap
och teknik har ett oerhört försprång. Det
gäller att i fri konkurrens skapa fram ett
bärande ekonomiskt underlag och samtidigt
tillgodose arbetarklassens på grund av dess
successivt skeende skolning alltjämt ökade
krav på en god tidningspress. Skall detta
kunna ske med framgång och under
rimlig tid måste särintressen och sekterism vika
för det stora gemensamma intresset: en
arbetarpress på högsta höjden av sin
utveckling.
Utan undantag skulle varje innehavare
av en fackföreningsbok vara ständig
prenumerant på en arbetartidning. Ehuru det
vill synas naturligt att så vore förhållandet
återstår dock ännu allt för mycket i det
avseendet. Det finns verkligen både här och
var fackföreningsmedlemmar, som helt eller
delvis finna sig tillfredsställda med ett eller
flera av motståndarnas pressalster. En
märklig uppfattning och en oförsvarlig skattning
åt motsatt håll, vars betydelse de flesta
säkert ej ha en aning om.
En fackföreningsmedlem utan den
ständiga kontakten med sin egen klass’
strävanden, som består i en oavlåtlig
uppmärksamhet på vad arbetarpressen förmäler och
förfäktar, intar en passiv hållning av ingalunda
oskadlig art. Hans eget vetande befordras
icke, vilket indirekt är till skada för
fackföreningsrörelsen, och arbetarpressens hårda
N:r 2, 1916.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
