Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1917 - Kultur, av Textyrius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KULTUR.
Den andliga och materiella kulturens
uppgift är att neutralisera människans kamp
för tillvaron. Uppgiften är sålunda den
största tänkbara, ty naturens lagar äro
obevekliga och låta sig över huvud taget ledas
i spår, som syfta till det goda och
kärleksfulla.
Den ledande principen i naturens lagar
i allt, som rör liv och väsende, är seger
för det sunda och goda. Det livsodugliga
går under: det svaga kornet förkvävs av
det starka och friska, liksom det kornet
aldrig slår, rot, som hamnar på berget. En
samling människor i primitivt tillstånd, i
saknad av all kultur, äro dömda till blind
och obönhörlig lydnad under naturens
obevekliga lagar.
Vetenskap, konst, teknik, kunskap och
upplysning är icke kulturens mål, men dess
frukter och medel i människornas strid mot
kampen för tillvaron. Det folk på jorden,
bland vilket kulturens medel verkat bäst
och djupast, är det främsta kulturfolket.
Det land, där kulturmedlen förbehålles en
viss kast av innebyggare är icke ett
kulturland. Där blir kulturmedlen
bundsförvanter med tillvarons hårda kamp. Det gamla
romarriket fick erfara detta.
Kulturkampen är en värdig motståndare
till naturens egen kamp. Den är hård, den
kräver offer, arbete Och ihärdighet, men bär
också frukt: ljus, luft och liv åt de svaga,
som av naturens lagar eljest voro dömda
att kvävas.
Naturens hårda lagar ha goda
medhjälpare bland människorna själva: i
kulturåter-hållande samhällsskick, egoism och
vinningslystnad. Den oinskränkta kapitalismen
kan till en viss gräns vara kulturbefordrande;
likaså ett despotiskt styrelsesätt, när viljan
till åtgärder för folkets välgång vilar på
grundvalen av uppriktighet, men utöver
vissa gränser, och utan demokratisk
motvikt, bli dessa faktorer kulturfientliga.
Sociala reformer, som beröra allt folket,
äro de förnämsta kulturfaktorerna i livet, och
det förnämsta medlet härför sammanhänger
med en demokratisk samfundsordning.
Den största kulturbäraren historien
hittills känner är utan tvivel socialdemokratin.
Den omfattas framför allt av dem bland
kulturmänniskorna, som få minst av
kulturens frukter och som till följd härav måste
föra den bittraste striden i kampen för
tillvaron. Socialdemokratin siktar på
kulturmedlens brukningsrätt för allt folket,
samtidigt som den vill befordra medlens
fulländning. Kampen för tillvaron, vilken,
oreglerad av kulturen, löper efter naturens
egna lagar, är till sitt ursprung en ren
materiell kamp. Det är därför som
socialdemokratin i första hand griper in materiellt
reglerande. Människans primära, fysiska
behov måste nämligen först tillfredsställas
innan mottagligheten för kulturella fördelar
inställer sig.
Socialdemokratin syftar i främsta
rummet till en demokratiserad samfundsord-
N:r 4, 1917.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
