Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1917 - Den nya olycksfallsförsäkringslagen - Den tyska arbetarrörelsen under kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTILARBETAREN
35
stalten eller i ömsesidigt försäkringsbolag hava att
lämna visst bidrag till Riksförsäkringsanstaltens och
försäkringsrådets förvaltningskostnader, vilka i övrigt
bestridas av statsmedel.
Arbetsgivaren är pliktig att, därest försäkring äger
rum i Riksförsäkringsanstalten, när som hälst på
begäran till anstalten lämna sådan uppgift om arbetet
och de förhållanden under vilka det bedrives, samt
om arbetarnas antal, arbetstid och
avlöningsförhållanden som må erfordras för bestämmande av
försäkringsavgift eller ersättningsbelopp.
Riksförsäkringsanstalten äger också att, i den mån sådant må vara
nödvändigt för bestämmande av försäkringsavgifter
och ersättningsbelopp, taga del av arbetsgivares
avlöningslistor och förteckningar m. m.
Riksförsäkringsanstalten eller arbetsgivarebolag får
endast i vissa noggrant angivna fall meddela frivillig
försäkring. Sådan försäkring får ske för annan
arbetare än i lagen avses (t. ex. egna barn, personer
med mer än 5,000 kronors lön) för olycksfall i arbete;
för försäkrad arbetare för olycksfall i arbete i fråga
om den tid under vilken sjukpenning från
försäk-ringsinrättningen ej utgår (karenstiden) samt för dylik
arbetare för olycksfall utom arbete.
På ifrågavarande försäkring skall vad i lagen
finnes stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Den viktigaste av förevarande bestämmelser är
att arbetsgivare äger att överflytta sin direkta
ersättningsskyldighet under karenstiden, (de 35 första
dagarna) på Riksförsäkringsanstalten eller på ett
arbetsgivarebolag. Förmodligen komma arbetsgivarna i
rätt stor utsträckning att begagna sig härav.
Den tyska arbetarrörelsen
under kriget.
På initiativ av en socialdemokratisk soldattidning,
Sozialdemokratische Feldpost, som är spridd bland
trupperna vid fronten i tiotusentals exemplar, ha de
största tyska arbetarföreningarnas ledare hopsamlat
material till en statistik över de tyska fackförbundens
ställning den 1 aug. 1917, vilken ger en intressant
bild av den livskraft som alltjämt utmärker den tyska
arbetarrörelsen trots kriget.
Därav framgår, att de tyska fackförbundens
medlemsantal och finansiella ställning, som allvarligt
hotades i början av kriget, för länge sedan övervunnit
denna kris och nu gått framåt i förvånansvärd grad.
Framförallt gäller detta världens största
arbetarorganisation, det tyska metallarbetareförbundet, vilket vid
krigsutbrottet räknade 532,000 medlemmar. 390,000
ha under de senaste tre åren anmält sitt inkallande
till krigstjänstgöring, men under samma tid ha
444,000 nya medlemmar intagits, så att antalet
betalande medlemmar nu går upp till inemot 600,000.
Gruvarbetareförbundet hade 100,000 medlemmar
vid krigsutbrottet, nu något över 90,000 och 36,832
under fanorna. Dess förmögenhet har stigit från
3 miljoner mark år 1914 till över 4 miljoner. Även
fabriksarbetareförbundet har redan, ehuru obetydligt,
överträffat medlemssiffran under fredstid. Det hade
1914 200,000, nu 100,000 medlemmar i hemlandet
och 106,000 i fält. Tillgångarna äro större än före
kriget och ha överskridit 4 miljoner. Även inom
hantverket, som inte rönt ett så direkt stimulerande
inflytande av kriget, ha fackföreningarna på ett
glänsande sätt stått provet. Boktryckareförbundets
medlemsantal är några tusental större än före kriget (om
de i kriget deltagande medräknas) och dess
förmögenhet har stigit med över 2 miljoner till 12
miljoner. Stats- och kommunalarbetarnas förbund visade
siffran 54,500 före kriget, nu 28,000 i hemlandet och
29,000 vid fronten, ökningen skulle ha varit mycket
betydligare om icke organisationerna i de tyska
gränsområdena, Elsass-Lothringen och Ostpreussen, så i
grund krossades vid fiendens invasion att de ännu
icke förmått resa sig.
Även de industrier som haft att lida särskilt svårt
av kriget, såsom byggnadsindustrin, snickeriindustrin,
textilindustrin, skrädderiindustrin m. fl., ha
förund-ransvärt väl bestått provet.
Byggnadsarbetareförbundet har visserligen sjunkit från 191,500 till 81,000
betalande. Men 191,500 medlemmar befinna sig vid
fronten och dessutom utgjordes en icke ringa del av
dess medlemmar av utländska byggnadsarbetare, vilka
naturligtvis lämnat landet. I snickeriindustrin har
medlemsantalet sjunkit från 192,000 till 185,000,
textilarbetareförbundet har minskats från 133,000 till
110,000. Skrädderiarbetareförbundets medlemsantal
har ökats genom tillströmningen av kvinnliga
medlemmar, som ersatt de manliga.
I ett som allt ha de tyska fackförbunden nu över
1 miljon betalande medlemmar och % miljon vid
fronten. Deras gemensamma kassabehållning torde
vara större än före kriget. Medlemstillströmningen
tilltager dagligen, men så ha de också sedan
krigsutbrottet utbetalat i krigsunderstöd 70 miljoner mark.
Stimulerande verkar också lagen om den
“fosterländska hjälptjänsten“. Medan i andra krigförande länder
arbetar- och fackföreningarna starkt gått tillbaka har
man på allt sätt i Tyskland gynnat dess verksamhet
och utvidgat arbetarutskottens maktbefogenhet. Från
arbetsgivarhåll kräver man därför upphävandet av
hela hjälptjänstlagen med dess obetydliga
inskränkningar i arbetarnas rörelsefrihet, men gentemot såväl
regeringens som fackföreningarnas fasta hållning har
ett dylikt krav inga utsikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
