- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XIV. 1917 /
37

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1917 - Arbetslösheten inom textilindustrin, av G. Janzén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

T E XTIL AR B ET AR E N

37

men ej 18 år samt från 15 till 20 öre för
varje barn, allt pr dag. Till understödet
från statens sida kommer lika stora belopp
av de kommunala anslagen.

Vidare framfördes krav på att de för
understödsverksamheten gällande
bestämmelserna måtte ändras därhän att det
högsta tillåtna understödsbeloppet skulle kunna
bli något rikligare tillmätt än hittills. 1 nu
gällande bestämmelser heter det, att det
samlade understödsbelopp som tilldelas en
person — alltså statens, kommunens och
arbetsgivarens bidrag sammanlagda — må
uppgå till högst två tredjedelar av den i
orten vanliga lönen. Föreskriften om de
två tredjedelarna borde, framhölls det,
ersättas med en bestämmelse om att bidraget
kunde uppgå till den i orten avtalsenliga
lönen. Det framhölls att denna ändring
var av största vikt. Med den vanliga lönen
menar man den i avtal fastställda, varför
de två tredjedelarna skulle beräknas på
grundval av denna utan ringaste hänsyn
till de utgående dyrtidstilläggen. Därmed
skulle självfallet en orimligt stor försämring
i ekonomiskt avseende inträda för arbetarna
i samma ögonblick som de ställdes utan
arbete. Med den förändring av
bestämmelserna som förbundets representanter
före-slogo skulle reduktionen själfallet bli mindre
kännbar.

Arbetslöshetskommissionen kunde
givetvis icke utfästa sig för några förändringar,
men förklarade sig skola taga yrkandena
under omprövning. Det definitiva
avgörandet tillkommer nämligen regeringen.

Vid sidan om dessa understödsfrågor
framhölls betydelsen av att en kvinnlig
konsulent anställdes med uppdrag att
speciellt ägna sin tid och sina krafter åt de
arbetslösa kvinnliga textilarbetarna.
Uppgiften skulle vara att lämna dem
erforderliga råd och upplysningar, övervaka att de
kommunala organen fungera
tillfredsställande samt tillse att deras rätt blir i största
möjliga utsträckning tillgodosedd. Denna

konsulent kunde vidare, framhölls det, bland
de arbetslösa bedriva upplysningsverksamhet.

Några dagar efter förenämnda konferens
hemställde arbetslöshetskommissionen hos
regeringen att de i kungörelsen angående
arbetslöshetsunderstöd upptagna
maximibeloppen för statens andel i understödet

måtte ökas från 75 öre till 1 kr. för man

och hustru, från 50 till 67 öre för ensam

person som fyllt 18 år, från 30 till 40 öre

för ensam person som fyllt 15 men ej
18 år och från 15 till 20 öre för varje barn.

Levnadsomkostnadernas stegring har
fortgått med sådan styrka, framhöll
kommissionen, att någon tvekan icke bör råda
om att det föreslagna maximibeloppet bör
medgivas.

Beträffande arbetslösa som beretts
anställning inom annat yrke än det egna och
erhålla tillskott till lönen under en kortare
tid, då de under utbildning för arbetet icke
förmå vinna rimlig utkomst, föreslog
kommissionen att understödet av statsmedel
måtte utgå med högst 50 öre pr dag och
under högst 90 dagar.

Vidare erinrade kommissionen om att
riksdagen medgivit att under särskilda
omständigheter mer än hälften av
understödsbeloppet inom vissa kommuner kan utgå
av statsmedel samt föreslog, att
bestämmelser i detta hänseende utfärdas i särskild
kungörelse. Kommunernas uppmärksamhet
skulle härigenom riktas på denna särskilda
förmånsställning och tillfälle beredas att
närmare än nu precisera de förutsättningar och
former under vilka förmånen kan erhållas.

Kommissionen föreslog även att
prästbetyg icke i varje fall skall behöva företes
för erhållande av understöd samt påpekade
att tvekan uppstått om tolkningen av
uttrycket “den i orten vanliga avlöningen"
samt förklarade som sin mening att
uttrycket bör avse den vid tiden för
understöds-lämnandet vanliga avlöningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:06:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1917/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free